Aftonbladet – 4 augusti 1859, sida 2

klena utsigter; att i Kronobergs län höstrågen stod frodig å bättre jord, men klen å sämre, och vårrågen i allmänhet någorlunda lofvande; samt att de norra länen, hvilka likväl aldrig odla råg tillräckligt för eget behof, hade vackra utsigter, med undantag af Westerbotten, hvarest tycktes blifva nästan försvarlig eller dålig rågskörd. I Upsala län motsåg man icke ens och i Westmanland samt Södermanland knappt medelmåttig skörd. Jönköpings, Kalmar, Kristianstads och Hallands län hade utsigt till medelmåttig skörd. I Malmöhus län stod grödan delvis ymnig, men sämre å sumpig och högländt mark samt medelmåttig i Frosta och Färs härader. På Gotland hade en frostnatt skadat rågen på magrare jord, hvaremot på den starkare jordem väntades fördelaktig skörd. I Blekinge stod rågen klen å hög och kall, men vacker å stark jord. Wermland fruktade en skörd vida under medelmåttan, Skaraborgs län icke medelmåttig skörd, Elfsborgs icke heller ens medelmåttig, Södermanland knappt medelmåttig,, Göteborgs och Bohus län under medelmåttann. Redan i början af Juli hotades således de rågproducerande provinserna omkringfMälaren samt Wermland och alla Westgötalandskapen af en klen skörd. Tyvärr har fruktan för denna olycka stegrats genom den ihärdiga torkan under nästförflutna månaden. Liksom män redan 1858 famn att rågen,i följd af torkan, som krympt ihop kornen, gaf vida mindre i skäppan än år 1857, så har nu samma alltjemt fortfarande orsak gjort i ännu högre grad enahanda verkan, så att fara är, det 1859 års rågskörd icke uppgår till mer än hälften af 1857 års. Underrättelserna om vårsädens tillstånd äro tyvärr ännu mera nedslående. Det heter visserligen från Örebro, Jönköpings, Kristianstads och Malmöhus län, att kornet och hafran stodo lofvande, från Kronobergs län att de voro någorlunda lofvande och från Stora Kopparbergs, att hafran ansågs komma att gifva mer än medelmåttig skörd; men det hette tillika från ett par af nämnde län att vårsäden redan hade hdit af torka. Endast från Westmanlands, Wermlands och Östergötlands län hette det, att skörden såg utatt blifva medelmåttig, dock med undantag, för sistnämde län, af södra och östra delarne, der man väntade vida under medelmåttan. Skaraborgs län hade vårsäd under medelmåttan, och i Wadsbo härad missväxt; i Upsala län sades kornet och hafran vara försigkomna:på lätt, men svaga på stark lerjord; i Södermanland stod kornet under medelmåttan, men hafra något bättre; i Stockholms län var att motse särdeles dålig skörd, i Kalmar län mindre förmånlig, i Blekinge ojemn och föga lofvande, i Hallands, Göteborgs och Elfsborgs län under medelmåttig eller missväxt. I Westerbottens län hotade missväxt, men i de öfriga norra länen hade man hopp om god skörd; dock hade i flera af dem kornet redan lidit och bleknhat af torka. Då, scdan berättelsernas afgifvande, knappast något regn fallit, är detbeklagligen sannolikt, att den redan förut mestadels så illa uppkomna vårsäden tagit ytterligare så stor skada, att den för hela landet lemnar en skörd vida under medelmåttan. Med potäterna var förbållandet särdeles lofvande. Man väntade sig af dem en god skörd, såvidt förhållandet på den tiden kunde bedömas i samtliga rikets landskap, utom Westerbottens län. Men redan då talades jemväl om behofvet af regn; och uteblifvandet deraf har sedermera förmörkat utsigterna, så att blästern gulnat och fallit af. Det behöfves snar och Tstark nederbörd för att rädda potäterna. På foder var nästan allmän missväxt. Endast Jemtlands, Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Östergötlands, Jönköpings och Malmöhus län hade erhållit en medelmåttig afkastning af gräsväxten, äfvensom Kristianstads län på de naturliga ängarne; och Örebro län hade fått en fullt försvarlig. I Stockholms län var foderbrist att vänta, i Södermänland missväxt, i Upland ganska ringa afkastning, i Westmanland betydligt under medelmåttan, i Wermland likaledes, i Skaraborgs län klen, i Elfsborgs län ytterst svag, i Hallands under medelmåttan, i Göteborgs högst ringa,i Blekinge half afkastning och missväxt, i Kalmar län Å ganska knapp, på Gotland otillräcklig, i Norrbottens län och Norra Angermanland klen, i Westerbottens gränsande till missväxt. I Vi ha så utförligt omtalat det sorgliga förbållandet med vårsäden och gräsväxten för att visa den enskilde landtmannen, att, som missiörhållandet är allmänt, det icke finnes någon annan utväg för honom att kunna med skälig kostnad framföda sin ladugård, helst betena naturligtvis äro mycket klena, än att så fort som möjligt begagna alla utvägar att anskaffa surrogater för det vanliga fodret, i hvilket hänseende t. ex. hr J. G. Swartz på Hofgården lemnåt en god anvisning, införd i denna tidning för sistliden tisdag. På NORGE. Kristianiabladen så till den 31 Juli.