Aftonbladet – 4 augusti 1859, sida 2

Årsväxtens beskaffenhet. Vi hafva Pen följd af nummer meddelat det väsentligaste af samtliga landshöfdingeembetenas i riket till regeringen ingifna första rapporter angående årsväxtens tillstånd och utsigter, alla daterade den 15 Juli eller någon af de närmast derefier följande dagarne. Det stora antal af våra läsare, som är direkt intresseradt af den blifvande skördens mängd och egenskaper, har utan tvifvel tagit kännedom af dessa 24 särskilta berättelser; men vi tro att de likväl gerna skola så en sammanfattning af dem, och att en sådan skall vara nyttig äfven för dem, somäro mindre omedelbart intresserade af landets hufvudsakligaste ekonomiska fråga. Väderlekens allmänna karakter : har varit temligen enahanda öfver bela riket sedan förra skörden. Hösten ganska torr, vintern med föga snö, men lyckligtvis ej kall, våren torr, kall och blåsig, Juni. månad välsignad med någorlunda nederbörd, men Juli med nästan oafbruten torka. Utsädet var lyckligtvis af utmärkt beskaffenhet, och efter sådden föll något regn. Milda vintrar tyckas vara särdeles välgörande. Höstsäden kom således väl upp och hade ett mycket lofvande utseende vid början af våren, men den kunde icke helt och hållet motstå den ofördelaktiga verkan af den, som nämdt är, särdeles ogynsamma temperafuren under April och Maj. Rågen utgick då på många ställen och måste sås om eller skäras grön. Ännu förderfligare var väderleken för vårsäden straxt efter sådden, men detta säde upphjelptes, likasom höstsädet, af nederbörden i Juni, så att den ännu i början af Juli hade, öfverhufvud taget, ett försvarligt och i flera provinser ett mycket lofvande utseende. Men den. sedermera under hela Juli fortfarande torkan har på ett högst betänkligt sätt förminskat hoppet om en medelmåttig skörd af vårsäd. Vi skola nu närmare redogöra för förhållandet med de särskilta sädesslagen. Hvetet lofvade i Stockholms län medelmåttig och i vissa delar af länet god skörd, i Östergötlands (utom östra delen), Jönköpings och Örebro län god; i Skaraborgs, Södermanlands, Blekinge, Kalmar, Gottlands och Hallands län medelmåttig; i Christianstads och Malmöhus län särdeles god och ymnig skörd. Deremot väntades i Westmanlands och Göteborgs län en skörd under medelmåttan samt i Wermlands (der föga hvete odlas) och Elfsborgs län vida under medelskörd. I Upsala län hade hvetet utgått på slätten, men stod vackert i skogsbygden. Enär således i tolf af de mest hveteodlande länen väntades dels medelmåttig, dels god och dels ymnig skörd, torde detta ersätta hvad som brister i Upsala och Westmanlands samt ett par af de vestliga länen och, om ej de sednare fjorton dagarnes torka gjort alltför stor skada, för hela riket kunna påräknas en medelmåttig skörd. Mindre fördelaktigt ser det ut med rågen, om man med landshöfdingeembetenas berättelser sammanställer de underrättelser som sedermera ingått. från provinserna. I de officiella berättelserna, hvilka grunda sig på kronofogdarnes i början af Juli ingifna rapporter, -hette det att Östergötland lofvade god skörd, utom i östra delen, der rågen stod klen; att likaledes Örebro äfvensom vissa delar af Stockholms län lofvade god skörd, under det att deremot andra delar af sistnämnde län hade