Aftonbladet – 3 augusti 1859, sida 3

m—— —---? — -— ?-Z8 9 2000 han sig icke allenast de pensioner ban innehade såsom exambassadör och minister för utrikes ärendena; men återlemnade äfven till åtskilliga Europas regenter de ordnar han erhållit; bland andra, Gyllene Skinnet och rtyska S:t Wladimirsorden. Är han rik ? frågade Harry Burg. Han lefver endast af sin pennäån, sade spanioren. Den person han nu talar med. är hertigen de Brisac, fordom kammarherre hos Ludvig den adertonde. Skall-jag presentera er för dem? Tillbudet var alltför smickrande att icke antagas. — De unge engelsmännen kände att det i framtiden skulle blifva någonting att minnas. Chateaubriand emottog dem med det enkla bebag, som förtar allt det tvång ett snilles beundrare lätt erfara i dess närvaro. Jag skulle hafva sett att I ären engelsmän, mina herrar,, sade han, sedan han tryckt Lilinis hand, äfven om jag icke haft detnöjet att blifva presenterad; man kan icke misstaga sig på den sachsiska typen. Grefven log. Såvidar, fortfor talaren, den icke blifvit bortblandad i den mera egendomliga prägeln af verldsborgare, hvilken: I, mina herrar, ännu äro för unga att hafva förvärfvat. Det skulle smärta mig att någonsin. förvärfva den, sade Harold; ty de intryck, som uppkommit genom våra tidigaste förbindelser, hjertats ljufvaste band och kärleken till fäderneslandet, skulle jag tro, måste först utplånas innan vi kunna erhålla denna prägel. -Chateaubriand kastade en vänlig blick på ynglingen. Ni Har rätt, sir, utropade han; kärleken till fäderneslandet står framför allt äånnat. Om mitt minne :ej bedrar mig, tillade han, så hade jag det nöjet att träffa sir Mordaunt