Aftonbladet – 3 augusti 1859, sida 2

namnen knappt kunde kännas igen, då pagen anmälde dem i salongen. Der funnos ej mera än omkring tolf personer samlade, då de inträdde; sällskapet: btestod förnämligast af damer och endast. ett par herrar. Husets herrskarinna, en liten skrynklig och föråldrad qvinna,klädd i svart siden, steg upp från sin plats vid kaminen, för att emottaga dem. Hon var starkt sminkad; och skulle, utan orättvisa, hafva ansetts obetydlig till sitt utseende, om ej hennes mörka, uttrycksfulla ögon varit, hvilka hon ännu, till trots för sin ålder, visste att begagna — och hvilken fransyska gör icke det? Hon räckte en hand till hvardera af sina båda gäster med en förbindlig helsning och presenterade dem för sina vänner, af hvilka nästan hvar och en bar ett historiskt namn. J besöken Paris vid en ledsam tid, mina herrar, sade hon. Sällskapslifvet är dödt, och de få, som samlas här, bära sorg derefter. Säg snarare, att de äro dess representanter, fru hertiginnan, svarade Harold, hvilken, hastigt påminnande sig sir Mordaunts sätt att helsa, då han presenterades för general Trelawneys döttrar, artigt kysste hennes hand: Damen log: sOch hur mår min älskvärda vän Margaret Tracy ? frågade hon. Harold försäkrade att hon befann sig väl. Och lika intagande som .alltid? frågade hans värdinna. 3 G Jag fruktar att brorsöner äro dåliga domare öfver sina fastrars skönhet, svarade den unge mannen leende. Och tidenn, tillade han med en uttrycksfull bugning, skonaricke alltid fullkomligheter. å man besinnar att det var hans första uppträdande i den franska sällskapsverlden,