Aftonbladet – 3 augusti 1859, sida 2

——6-r -—-——-——— -—-8-O--— ?2 m——— sin rätt dertill, eller att söka bibehålla sig derstädes. Det är. parvenyen som lefver i ständig fruktan att ej blifva rätt uppskattad till sitt fulla värde. Då gästernas antal ökades, delade sig sällskapet i små kotterier. Det största samlade sig kring hertiginnans fauteuille. Det låg någonting obeskrifligt doft och glädjetomt öfver sällskapet — det liknade icke obetydligt en kolumn siffror, uppställaa för att adderas och föreföll de unga engelsmännen snarare som en mängd sörjande efter en begrafning, än som en af dessa sprittande lifliga och angenäma pansiska sällskapskretsar, hvarom de hört och läst så mycket. De voro ej så långt ifrån sanningen. Les habitugs i Hötel de Rohan voro till lif och själ legitimister och buro sorg efter det förflutna; icke så, att de sörjde öfver Bourbonska husets fall af någon personlig tillgifvenhet för Carl den tionde eller prinsarne af hans familj; utan helt enkelt af den orsaken att deras eget inflytande och politiska betydenhet föll med det. Och detta är således det sällskapslifp, sade Harold Tracy till Harry på engelska, till hvilket stackars lord Charles så lifligt afundades :oss tillträdet!. Grefven af. Lilini log. Ni förstår mig, herr grefve, tillade den förre. Ja, fullkomligt,, svarade spanioren, med en lätt främmande brytning. Jag har tillbringat några, de lyckligaste åren af mitt lif i England, och jag har ej alldeles glömt dess språk. a : Eller de vänner, ni fann derstädes — hoppas jag, sade Harold. Jag har inga vänner,, var det dystra svaret, g