tillfredsställa lärares fordringar, börjar han tröttna, är som oftast ouppmärksam i skolan, vanligen till följd deraf att han kommer trött dit, får leda för studier, vänjer sig vid att på allt upptänkligt sätt slingra sig igenom, begagnar vid läsningen af de gamla språken öfversättningar, så att han ofta icke känner det särskilta ordets betydelse oeh härledning, med ett ord, undervisningen, så ställd som nu, förderfvar ynglingen både till kropp och själ. Ja, den, som ej känner förbållandet, kan ej tro buru illa det är ställdt, och hvarje samvetsgrann lärare kan ej annat än beklaga det tiga slägtet och med fasa tänka på följ: derna. —Le —