Aftonbladet – 1 augusti 1859, sida 2

Då så väl Snape som Helsman och bankiren förenade sig i att klandra försöket, lofvade mr Brandon med trumpen min att för framtiden helt och hållet Iåta leda sig af dem: Jag kan inte tåla den der inbillske narren, sade han om Albert, då han bjöd sin värd farväl; Jag är inte en neger, som Iåter så der befalla mig. Nej, naturligtvis,, svarade baronen. Hvem är han? Den säkraste skytt i hela armån, svarade bankiren med eftertryck; Ovärderlig som bundsförvandt, farlig som fiende. Är han en af oss? En af de vigtigasten, svarade den förre. Skulle han draga sig tillbaka, går hela affären om intet. Jag skulle åtminstone anse den vara utan hopp. Amerikanaren tog afsked. Albert och juristerna aflägsnade sig snart derefter och lemnade sin värd ensam med Snape och kaptenen. : Nödvändigheten att förställa sig hade nu upphört; de värda herrarne hade känt hvar-. andra länge nog att tala utan förbehåll till hvarandra. i Brandon är en gynnare med mera oförskämdhet än mod, anmärkte Helsman och tände sin cigarr; jag är glad att Mortimer gaf honom fen lexa. Jag önskar att ban må lägga den på minnet. Baronen höjde på axlarne. ; Ni har gjort ett dåligt val, sir Johnn, sade förvaltaren. 7 Jag hade icke något val,, svarade bankiren med Missnöjd ton. Han är den ende man i kretsen af mina bekanta som lämpar sig för våra planer. Okänd härkomst, otvifvelaktigt amerikanare — det land till hvilket Marmaduke flydde — en äfventyrare, som har allt att vinna, intet att förlora, Noga be