Aftonbladet – 1 augusti 1859, sida 2

sätt, ty han fordrar endast moraliska bevis — och dem äro vi beredda att gifva honom — på sin kusins rättmätiga anspråk, för att öfverlemna godset åt honom; jag fruktar emellertid att en olycklig affär, som för ett par aftnar sedan egde rum vid Haymarket, ändrat hans afsigter i detta fall. Han började här redogöra för oväsendet på gatan, och det hufvudlösa försöket att tvinga Harry till en duell, som våra läsare redan känner. i Det klandrades af alla, icke för sin låghet, men för det oförsigtiga i handlingen. Tror ni verkligen att den bofven skulle kunna vara en sådan narr? frågade Brandon. Jag tror det ej. Bara tomt prat! Puder att slå i ögonen på folk — har för ofta försökt det sjelf, att icke upptäcka försöket. Falskt, min bästa sir, alldeles falskt! afbröt Albert Mortimer. Harry Burg är just en man att begå den otroliga dårskapen, att afstå den förmögenhet han anser en annan hafva. bättre rätt till. Ni har förlorat en point i spelet genom en oförsigtighet. För framtiden måste ni låta leda er af edra rådgifVvare.n Måste! upprepade den förre med en vild blick. Ja, måsten, sade officern med stark tonvigt på ordet och såg honom stadigt i ansigtet. Män af anseende, tillade han, som advocera till er förmån, kunna icke sätta sitt rykte på spel genom dylika transatlantiska försök, hvilka, ehuru de torde gillas i det mest upplysta land på jorden, på intet sätt godkännas af de barbariske britterna. q Det låg någonting i talarens röst och ännu mer i hans blick, som qväste öfversittaren, hvilken kastade benen öfver armstödet på sin stol och muralade något, som ingen af de närvarande kunde förnimma,