Aftonbladet – 1 augusti 1859, sida 2

märkte sir John Sellem leende, och hän önskar att ni skall uppgöra den åt honom. Jag skulle ej räkna så noga på tvåhundra pund, om jag bara finge veta att han vore död! utropade bofven. Har ni försäkrat hans lif? frågade kaptenen. Nej. Han önskar försäkra sin egen nacken, sade bankiren. Det är en gammal historia och jag har ofta sagt honom, att det inte kan vara någon fara numera; men vår vän är något fallen för att vara nervös. Han friade till dottern af en utaf de anseddaste förpaktarne under godset Burg Hall, men flickan hade så oförlåtligt dålig smak, att hon föredrog en annan och, hvad som var ännu retsammare; gifte sig med honom. Den unge mannen; om hvilken vi tala, är hennes son. Och hans far? Blef funnen död, sade berättaren — mördad, som några voro nog narraktiga att påstå. Mördad ! upprepade Helsman och fixerade skarpt förvaltaren, som för ingen del syntes väl till mods under detta samtal. Liket hittades nära det gamla schacktet — var det ej så, Snape? Jo, jag vill minnas det, sir John, mumlade den sednare. Med krossadt hufvud, tillade bankiren. Den gamle mannen ryste till. Och hvad som var högst egetv, tillade talaren, är, att det inträffade just vid sämma tid som Marmaduke Burg rymde urlandet — och nu känner ni hela historien. Och kän fullkomligt fatta vår väns känslor, almärkte kaptenen. Två hundra pund, fortfor. han -eftertänksamt; äro inte mycket, men för gammal bekantskap —