nog det — och hvad skulle jag göra? Jag skulle rent af skämmas, att se -Maybud och Firefly i ögonen, — det var namhen på Ha: rolds favorithästar — De skulle veta att jag inte. gjort min pligt. Hvad Nora beträffar,, tillade han, tickar jag ej till att det är li tet hårdt att lemna qvar den der inbillske narren efter mig, Men jag vet hvad som vore ännu svårare.p t xDet vore bättre att du tänkte på mitt anbuds, svarade Harold, Har inte skäl dertill. Jag kommer kanske ej tillbaka till England på flera år. HDetta bestämmer mig redan tillräckligt, master. -Hatold, ropat ynglingen. . ;Hlade det varit för en vecka, eller två, kunde jag hafva uthärdat: det; men att år — kanske flera år skulle! gå förbi, och jag icke vore med er! Nej, det kunde jag aldrig stått ut med; och derför, såvida ni inte vill blifva af med mig — Toms röst darrade då han sade de sista orden. Icke att hah hade den ringaste anledning att förmoda, det detta-var händelsen, men endast möjligheten af en sådan önskan hos-hans unga herre plågade honom djupt. Nu talar du: ju som en stor narr, kära Tomo, inföll Harold, rörd af hans trohet Säg ingenting mer om saken nu; -du vet nog att det var af vänskap för dig som jag erbjöd dig att stanna qvar i England. Och det är min vänskap för er, squire, — om det ej är förmätet af mig att begagna detta ord — som hindrar mig att antaga detta tillbud. Och sedan den saken nu är afgjord, fortsätter jag att packa in, såvida ni ej har några andra befallningar att gifva mig, sir. Jag önskar att du skall lemna åctta bref till Nora för hennes matmor,, sade Harold. Men bär dit det nu stragt,