Aftonbladet – 29 juli 1859, sida 3

ningom förvärfvat öfver honom och tfortgången af hans frieri till henne. Då han slutat, lyckönskade honom hjertligt de unga männen, som med stort intresse åhört honom. En sådan hustru, menade de, vore i sanning enovärderlig skatt. Å Hvilken, som hört denne hederlige mans historia, anmärkte Harold, kan väl påstå, att dygden är en fabel och att hjeltemodets tidehvarf är förbi? Den arma, utfattiga sömmerskans afslag af princip till den man, som hon älskade, var en af dessa tysta, flärdlösa uppoffringar som helga det altare, der de blifvit framburna. ? Sant! svarade hans vän. Det ligger en moralisk skönhet i hennes handling, som bevisar huru mycket af Edens arfvedel ännu finnes .qvar i qvinnans hjerta. Hvad blefve det väl annars utaf menskligheten! Vid levån blefvo de unga männen icke allenast inycket nådigt emottägna, men de funno sig äfven på det högsta roade af Wilbelm den fjerdes sjömanslika, öppna sätt, till hvilken sir Mordaunt Tracy i yngre dagar varit en vän och sällskapsbroder, De hade tillsammans följt en bana, som då ansågs för nöjets, och konungamaktens omsorger hade icke förmått utplåna från den trohjertade monarkens minne den vänskap han i ungdomen hyste för baronen. Glad att se dig, Mordaunt! utropade konungen; fördömdt glad! Har således ändtligen landstigit ännu en gång från den der samla sjuttiofyran: Granstoun Park? Hoppas vi få se dig mera. Jaså, är det din brorson? Vacker pojke — rätt vacker; skada att du nte skickade honom till flottan; ser just ät som han vore passande dertill. Jag kommer ganska väl ihåg hans far, Hvad skall du göra med honom?