Aftonbladet – 29 juli 1859, sida 2

min motståndares och har ej heller något emot att visa mina egna. Hvilket spel? frågade Nancy oskyldigt. Jag vill ej sätta er sannfärdighet på prof, fortfor han, utan att egna någon uppmärksamhet åt sömmerskans fråga, genom att fråga er om ni misstänker berättelsen om er gamla tjenarinnas sjukdom såsom en förevändning att föra er hit. Ni är öfvertygad derom — jag vet det. Jag är fullkomligt öfvertygad om att det var en bedräglig förevändning, svarade den faderlösa, unga flickan. Och ni önskar veta bevekelsegrunden? Säg snarare, jag fordrar det,, svarade Emma med en styrka och sjelfbeherrskning, som ingaf bankirens förtrogne en viss grad afaktning. Föreställ er nu, sade han, som jag skulle berätta er huru en öm vän, rörd öfver de försakelser ni redan pröfvat och medkännedom af en fara som hotade er, hade försett er med denna tillflyktsort — Jag skulle icke tro er,, afbröt den unga flickan. Ni har rätt. Derföre skall jag icke berätta någonting sådant. Vänskapen, fortfor hon, vet icke af bedrägeri och falskhet. Den bevekelsegrunden är god; är äfven medlet redligt? Förträffligt resonneradt! anmärkte Jasper med köld. Hade samma skarpsinnighet gjort sig gällande för några timmar sedan, -skulle jag varit tvungen att använda andra medel för att locka er hit. Och sedan vi nu fullkomligt förstå hvarandra, miss Cheerly, tillade han, så äro alla återstående förklaringar jemförelsevis lätta att göra. Ni och er följeslagerska skola stanna här några veckor — kanske månader. Alla edra behof skola uppfyllas. Gören intet för