Aftonbladet – 27 juli 1859, sida 2

förödmjukelse, som han kände. Ni har sjelf hennes qvitto på summan; jemför det med detta bref. Han letade rätt på ett bref bland en hög papper på bordet och räckte honom, det, Ar det er önskan, att jag skall läsa det? frågade Harry. Jag gaf er det i denna afsigt. Brefvet var ett, som Emma skrifvit, under ipgifvelse af sitt erkänsamma hjerta, och hvari honitackade hycklaren för hans ädelmodiga bjelpsembet. Hon skallade honom : sin na vän . ochijemförde hans uppförande med den bjertlöse mans, som bragt henne: verklig nöd genom att undanhålla hennes enda tillgångar. Föga anade Harry, då han däste detta bref, att den hjertlöse mannen var han sjelf. Han jemförde: brefvet med stilen utanpå kuvertet och undersökte noggrannt postmärkets datum. Sir John betiaktade honom undertiden såsom en man, hvilken känner sig våra föremål för en orättvis misstanke, men hvilkens samvete är fullkomligt rent, Det torde vara bäst att ni behåller det, sade bankiren, då; den unge mannen under tystnad lade det på bordet, soch att ni jemför namnteckningen med: den på qvittot. : Det sista fintliga förslaget öfvertygade hans gäst att hans misstankar voro. ogrundader ,Jag har förorättat er, sade han. Baronen .bugade sig, a Vårt samtal, fortfor. den. förre, har öfvertygat mig-att-.en man kan-gå in på en — Han tvekade, ovillig att förolämpa sir John genom ett för hårdt ord. : Att en man kan gå in på en afäro, tillade baronen i det-han fullföljde Harrys mening, poch. dock tveka för ett brott. Skilnaden var fin, men. tydlig. (Forts. följer.)