Aftonbladet – 27 juli 1859, sida 2

dessa sköna syner, som någon gång framstå för ynglingen och sammansmälta i-bans tankar med allt hvad han drömt sig af oskuld och älskvärdhet. yJag skall söka sir John Sellem, sade han. Till hvad ätidamål? frågade Harold. xFör att få veta sanningen. Sanninigen af honom ? Ja, af hönomp,, upprepade Harry. Genom aft noga betrakta lögnen, upptäcka vi stundom bevekelsegrunden dertill, och den lågsinnade bankiren skall, trots all sin slughet, ej lyckas dölja sig för mig. Hvarföre finna vi hans kassör och förtrogne inblandad i affören med det stulna halsbandet? Ty att den gamla qvinnan åsyftade bedrägeri, kan ej gerna någon förnuftig menniska betvifla. Hans vän svarade intet. Du tiger; du gillar ej min mening ? Jo, hvarföre icke, svarade Harold med ett leende. Det der förnedrande beskyllningen mot miss Cheerly ger mig blott ett och annatatt tänka på — det är allt. Att-hon blifvit plundrad på sin lilla förmögenhet af den bjertlöse bofven, Hunket, är alldeles säkert, och jag kan ej annat än fråga mig sjelf, om detta är den enda förlust hon har att sörja öfver? Hennes försvinnande just då hon skulle infinna sig vid domstolen är, minst sagdt,besynnerligt. ; Men icke bevisande,, inföll Harold. Jag skall besöka sir John. Bankiren var fullkomligt beredd på besöket och emottog sin gäst med den förbehållsamma artighet, som vittnar om att man är på sin: våkt: sNi önskaro, sade han, då Harry förklåråt orsäken till sitt besök, att jag skall gifva er de upplysningar jag förmår, rörande. miss -Cheerly. Jag kan ejifinsev att något bör bindra migjgderifrån.8iDetikör