Aftonbladet – 26 juli 1859, sida 2

hon för några få månader sedan erhöll en summa af femtusen pund?, Ja, hon gjorde det,, suckade bycklerskan ocn. torkade sina ögon; men: de äro borta allesammansi Kit, som hört några ord om den försvunna reversen, lyssnade ax med ytterlig uppmärksamhet. vå fven de förlorade!s mumilade han. Hon lånade dem till en person, sora hon ansåg för en vän, fortfor Bebecka, och hvil-; ken lofvade henne — jag mins nu ej. hur. många procent, som han kallade dets men ij dess ställe gaf han sig af till Amerika, eller hvart det bar, och penningarne, dem tog han med sig, så att vi voro lika fattiga som förut, och det just då vi voro på väg att byra 0ss ett litet ställe på landet och der lefva i stillbet och lycka. — Ack: min stackars unga fröken I i Hela denna osanna berättelse yttiades så enkelt och med en så skenbar sorg, att Harry Burg kände sig öfvertygad om sannfärdigheten deraf. : Sir John Sellem har ett brott mindre att svara för. än jag förmodadex, tänkte han. Det låg en hög grad af både skämtsamhei och skärpa i Kit Corlings berättelse: huru hans misstankar emot Rebecka först blifvit väceta af hennes underliga nycker och retliga lynne; han beskref hennes hycklade likgiltighet för att taga någon föda och det uppträde, som Nancy och han hade bevittnat på värdshuset; han sade vidare huru han bevakat hennes samtal med kassören och slutligen hö t deras öfverenskommelse: att. sälja: halsbandet i värdshuset vid Leicester-Square: En klok karl, tänkte uppsyringsmannen, medan Rebecka och kassören inom sig förFi 2 mm 4 KRKA MAR karna