Aftonbladet – 26 juli 1859, sida 2

ock betraktade den med beundran. De, som vi sågo i boden vid Regent-Street, kostade två och voro ej hälften så vackra, Hur skicklig ni måste vara,, tillade hon, som kan rita ett sådant mönster, och allt åf egen uppfinning ! Hennes vän log. Nu kommer mjölkbudet,, fortfor den förra. Jag känner så väl igen den gamle mannens rop;. klockan måste vara nära åtta — det är tid att vi tänka på vår frukost Emma lade bort sitt arbete, bredde ut en grof, men ren duk på bordet, satte fram två hvita n oggar, öppnade en skänk och tog fram återstoden af ett mjukt bröd, som hon delade midt itu. Under tiden gick Nancy ned för att köpa mjölk. Hennes frånvaro räckte längre än vanligt, och då hon återkom, var hon mycket blek; . Hvad har händt? frågade Emma, mycket orolig. Ingenting,, svarade den förra. Blif icke rädd, lofva mig att ej blifva det, så skall jag säga er allt. Ni arbetar så mycket, sitter så länge uppe och nekar er nödvändig hvila, att jag darrar för att en minsta oro skall lägga er på sjukbädden 1gen. Den ton af ömt allvar, hvarmed dessa ord yttrades, gjorde en annan verkan än hvad Nancy åsyftadt. ty miss Chereby började häftigt darra och snarare sjönk tillbaka än satte sig på en stol. ; flinga fotsteg hördes i trappan. Jag måste säga henne det, tänkte den förra; han säger, det ej är någon tid att förlora. (Forts. följer.)