Aftonbladet – 25 juli 1859, sida 3

en min af bedragen förväntan. Det ar hvad ni kallar-artificiella. — falska.n — a De-må vara romerska, eller ej; så äro de dock värda ganska mycketf 3 et Nej, ingalunda. Väl litet pengar, men icke als så, som de vore äkta, KE ER Huru! Och kapten gaf... 55 En blick af herrn i hvita haldsduken den oförsigtiga anmärkningen. få Jag är ledsen då, herr Strassbourger, att vi besvärat er med detta möten, sade han; falska juveler äro naturligtvis icke er affär Och han började åter lägga in halsbandet i omslagen. — . Korset är äktan, utropade juveleraren, ty detta var hans yrke, i en ton som fö je någon oro. Jag vill hafva det; men det är bera rosenstenar.n Ny OS Rosenstenar! upprepade den förre; ni kan då så gerna kalla. dem. taffelstenar.. Det är väl sannt-att jag-ej är em man af yrket, men jag har sett för många ädlastenar i min dar; för att tro den historien. Se blott på-slipnitgem. Hvem Har väl någonsin sett rosenstenar med dubbla facetter? ER Juvelerararen fanny att allt: vidare försök-till bedrägeri rörande korset skulle vara fruktlöst, och bad att åter få se det. : Mycket gerna, svarade den andre. Godt, då jag nu ser närmare på det, så finner jag att ni har rätt. Jag är säker på det. Mön Hvad perlörnea a går. — sPerlorna äro äfven äkta — intemera romerska än ni. Ser Dis herr Strassbourgero; sade herrn med hvita balsduken, sehuru det fruntimmer, på hvars vägnar vi önska uppgöra denna affär, skulle vilja sälja dem äfven. till något nedsatt pris; så tvingar benne icke nå. gon nöd att skänka bort dem för nästan intet. —Nej, för ingen dels, sade Rebecka,