Aftonbladet – 25 juli 1859, sida 2

sina besök i vårt hus, förrän efter återkomsten från sina resor: Hör kunde du vara så litet ädelmodig, så sjelfvisk ? afbröt henne den stolta sköna, att, då du kände mina känslor för honom; du kunde åffordra honom ett löfte som kanske skiljer oss åt för alltid? Hennes syster såg förebrående på henne. Att hålla din ed, var en sak; att bannlysa honom från vårt hus, var en annan., Du kan aldrig blifva Harolds maka, sade Isabella. Och hvarför inte? Han älskade mig först. Emedanr ett minne från grafven skulle stå upp och skilja eder åtj, svarade Isabella, — ett minne, som ej ens din förtrollande skönhet skulle kunna utplåna. Jag dör snart. Huru löjligt uttopade Eugenia. Du dör kanske af kärlek? Hvem: bar någonsin hört talas om sådant, annat än 1 en modern roman? Ett hjerta krossas icke så lätt.n Nej; visst är striden både långvarig och smärtsamp,, var det saktmodiga svaret på denna hjertlösa anmärkning. Eugenia min -syster! tillade hon; i. det hon sammanknäppte sina händer och bedjande såg upp i Hennes ansigte, var ädelmodig. Lös mig från denna grymma ed. Det är ej för mig endast, jag ber derom: tänk på vår stackars far. Den sjelfviska, unga qvinnan, vände sig kallt ifrån henne. och lemnade rummet utan ett enda ord. Hon var nu öfvertygad-att hennes hemlighet var i godt förvar, öelr hon brydde sig föga om något annat. Jag visste det skulle vara fruktlöst sade Isabella med en sak och såg sorgset efter henne, -men min bön har blifvit framställd, — jag bar förgäfves vädjat fill hennes hjerta: Må Gud förlåta hennely I stället att uppsöka Harry Burg, och Albert på operan, som Han lofvat, vandrade Harold