Aftonbladet – 25 juli 1859, sida 2

——— -— ——— !! memo meddela dig, Skulle mina förutsägelser slå feltv, fortfor hon, så kunna vi le åt dessa aningar då vi träffas igen besannas de, så vet jag att du icke skall glömma mig. Glömma dig! Ack, aldrig!. suckade Harold; som kände, att, efter en sådan förklaring det skulle varit honom omöjligt att vidare yttra sig i detta ämne. Litet anade han beskaftenheten af de upplysningar, hvarpå hon syftade. Farväl, Harold! hviskade hon, i det hon steg upp och räckte honom handen. -Låt oss skiljas så som det anstår en bror öch en syster. Fan tryckte benne ett ögonbliek till sitt bröst, kysste henne på Kinden och lemnade tyst rummet. Den stackars flickan sjönk ned på soffan, med Handen pressad emot hjertat, för att, om möjligt hejda dess våldsaröma slag. Striden är förbis, hviskade hon. Gud-har gifvit mig styrka atthålla min ed. Jag lemnar det öfriga i hans händer. Robberten var ej förr slut, än Eugenia kom in i rummet. Fill sin öfverraskning fann hon sin syster ensam. Huru! Hvat är mr Tracy? frågade hon häftigt. j an har gått, svarade Isabella. Gått! Utan ett orå till afsked! Han ville icke störa er vid spelbordet. Såväl baronen; söm hennes fat issad : att en förklaring egt rum och att den icke utfallit enligt deras önskan. ty båda de gamla männernaåstundade ingenting högre än att ett giftermål mellan Harold och Isabella skulle änna mera befästa deras långvariga vänskap. Sir Mordaunt kände sig så bittert sviken i sina förhoppningar, att han nästan genast tog afsked. Hur kunde du vara så ovänlig hviskade generalen till sin käraste dotter, då han sade