Aftonbladet – 25 juli 1859, sida 2

Tracy flera timmar omkring på Londons oroliga gator, omedveten af sorlet, hvimlet och trängseln utaf menniskomas: 1, som i hvarje ögonblick stötte tillsamme: s och hindrade hvarandra. Jag måste genast lemna England,, tänkte han. Ombyte af vistelseort, af sysselsättning. farorna af det lif, hvari jag längtar att få kasta mig, skola måhända gifva mig kraft att bära denna sorg. ; Döende! upprepade hon flera gånger för sig sjelf: sEn mask i rosen och ingen anar dess förhäfjningar. Döende! och jag har lofvat att tiga. Arma fader! tillade bon, tids nog lär han få veta den stora sorg som hotar honom. Hans eget barns läppar skola bereda honom derpå. Def skulle vara omöjligt att försöka skildra de olika känslorna af. kärlek, deltagande, beundran och sorg; som vexelvis skakade hans hjerta, ända tills alla dessa tankar sammansmälte till en enda, smärtsam känsla, förvirrad och obestämd; ty liken dimhböljd spegel, vägade den mttröttade tankekraften att mera återgifva de bilder som hopade sinpå den. I denna sinnesförfattning ankom han till Haymarket och hade ej framträngt långt derstädes, innan ljudet af flera uppretade och bäftiga röster nådde hans öra. Detta oväsen skulle troligtvis, liksom allt annat, förblifvit obemärkt at honom, om han icke urskilt Harry Burgs röst midt i oredan. Han återfick i ögonblicket, om ej allt sitt lugn, så åtminstone sin besinning, trängde fram igenom hopen och förenade sig med sin vän, som han fann omgifven at flera väl et ler rättare sagdt pråligt klädd. unga män. som synbarligen sökte inleda !:avom i någon tvist. z