Aftonbladet – 23 juli 1859, sida 2

föra sig till instrumentet, Eugenia bet sig i läppen af qväfd:sinnesrörelse, Jag har förlitat mig på en bruten rön, tänkte hön. Till trots af sin ed, har hon nu beslutat gifva honom sin hand,; och hon kände ett stygn af sviken förhoppning genom hjertat. De svaga och brottsliga tro sällan de goda om de rena grundsatser som uppehålla demi de pröfningar och försakelser, för hvilka den arma menskligheten är utsatt. De kunna ej fatta dem, -och sjelfva urstånd till någon ädel sjelfuppoftring, bilda de sitt omdöme öfver andra af hvad. de för sin-egen del känt och erfarit. : Harold lät dock inga falska förhoppningar intaga sig. Han hade gjort sig för sanna föreställningar om den unga flickas karakter, han skänkt sin kärlek, för att ett enda ögonblick tro henne i stånd att hafva gycklat med honom; Visst klappade hans hjerta med hastigare slag, men det var icke af hopp: Isabella sjöng det stycke baronen önskat höra. Hennes röst darrade litet då hon kom till slutet, ty den aningen trängde sig inpå henne; att hon snart skulle vara försvunnen från det hem, Kon så hägt älskade; och hon tänkte på sin fars sorg. Jag tror mig. hafva hört, mr Tracy, sade hon-med sin låga, ljufva röst, att ni ämnar resa ? Detta är min afsigt, svarade Harold; .och jag skulle redan hafva lemnat England, om det icke varit för en värderad vän, hvars lycka är allvarsamt hotad. Ni lofvade anse mig som en syster ? Jag har försökt att göra så. Zn Ni skall icke då blifva missnöjd på mig. fortfor den älskvärda, unga fiickan, om Jag Segagnar mig af en systers rättighet och talar utan förbehåll med er, såsom till en bro