Aftonbladet – 23 juli 1859, sida 2

der. Harold, ni är ung. Försynen har skänkt er egenskaper, som gifva löfte om en nyttig och ärorik bana — nyttig fr edra medmenniskor, för hvilka ni, likasom: .lla rena, högsinta naturer, har ett varmt intresso, och ärorik för det namn ni bär, den rang ni en gång skall emottaga i verlden, Jag har med Mera smärta än jag kan beskrifva bemärkt huru förändrad ni är. Det-är icke vist, det är icke rätt handladt emot er sjelf, tillade hon, att sålunda, utan någon ansträngning, gifva vika för en fruktlös sorg. Likgiltigheten är en skieklig rättslärare, miss Trelawney, svarade den unge mannen med en suck. ; Likgiltigheten! upprepade Isabella med hämmad rörelse. Vänskap hade varit ett bättre ord och ett mycket vätligare dessutom, För första gången, Harold, ger ni mig skäl att anklaga er för orättvisa. Detta var icke min mening,, svarade han, men då hjertat är såradt, frampressas stundom omedvetet en-suck af klagan. Du, Isabella, min framtids lycka, förverkligandet af minungdoms dröm, du var den, som skulle skånka ljus eller mörker åt hela min tillvaro. Det är sannt att jag måste blanda mig i verlden, men ingen sol lyser mer för mig deröfver — det är sannt att äfven jag skall trängas med mina medmenniskor på nöjets, egennyttans och ärelystnadens bana, men det jordiska mål, hvarefter jag sträfvar, har förlorat sitt värde, Förlåt mig), tillade ban, psom åter syftar på ett hopp, som du förbjudit mig att hysa. S Det låg hvarken häftighet eller passion i hans röst och sätt; nej, dessa voro så skenbart kalla och lugna som den cviga snön på Etnas topp, ehuru de, liksom :. :, endast beslöjade den inre elden — er cld, som heotade att långsamt förtära hono::..