Aftonbladet – 22 juli 1859, sida 3

söka 1iakttaga värdighet och hållning? Ma kan icke föreställa sig, att ecklesiastikmini stern, och hans lagkunnige . expeditionschei vid det i flera andra afseenden redan så kla: drade beslutet, handlat så principlöst, att d tänkt: Prelaten måste skyddas, likt och olikt Kosta hvad det vill -— utan man bör vä förmoda, att de handlat med redlig afsigt oc utgått från den princip, att läseriets och sek terismens framfart i vårt land måste. stäfja genom kraftiga och stränga åtgärder, sam förthy velat göra den för baptistiska läro misstänkte klockaren till ett varnande exem pel; Men skola icke deras ögon öppnas, s att de inse det de genom slika åtgärder, son den ifrågavarande, i hög grad befrämja hvac de tro sig i någon mån -kunna förekomma Det hade åtminstone varit mera politiskt a lem att, på samma gång de afsatte klocka ren, föranstalta åtal mot presten för så sans löst uppförande och våld under en helig för rättning. Jurist och hatare af råhet hos presterskapet Vill Bedaktionen af Aftonbladet r Uti n:o 161 af Svenska Tidningen för der 16 dennes läsa vi en artikel, som fortsätter en föregången redogörelse för professor Boströms nyligen utgifna arbete ,Grundlinier till philo. sophiska Statsläran, hvars hufvudtendens, ä att filosofiskt bevisa, att monarken är den, som ensam i samhället innehar statsmakten och at hans offentliga vilja är statens lag. I denna artikel förekommer följande stycke: Vi ville derföre i korthet redogöra för grunddragen till en filosofisk åsigt, som visserligen har det i mångas ögon förskräckliga telet att öfverensstämma i många väsendtliga fall med grunddragen af den författning, hvarunder det svenska samhället och den svenska tolkfriheten historiskt och faktiskt lefvat och utvecklat sig och ännu lefver med någorlunda krafter; ett förhållande, som åter efter många andras omdöme utgör en erfarenhetsbekräftelse på den filosofiska lärobygnadens inre sanning. Som vi ej kunna obetingadt instämma i detta yttrande, taga vi oss friheten att ur.den svenska häfdens rika skattkammare framdraga en äkta perla, hvars rena glans lyser emot oss genom seklerna och som i sin historiska och faktiska enkelhet torde fördunkla månget djuptänkt filosofiskt system. Infattningen till denna ovärderliga klenod utgöres af 10 kap. 1 delen af Fryxells Berättelser ur Svenska : Historien, med öfverskriften Om Upsala ting. Kapitlets innehåll, som väl är allmänt bekant, men väl förtjenar att i minnet uppfriskas, är följande: N Mycket folk från hela riket var nu församladt i Upsala. På ena sidan satt Olof Skötkonung. på sin tron, och allt hans hoffolk stod omkring honom. På andra sidan suto Ragvald Jarl och Torgny Lagman, och framför dem Jarlens hoftolk och Torgnys huskarlar. Men bakom dem och allt rundt omkring stod allmogen på högarne och fälten för att höra, hur ållt tillgick. När först enligt bruket konungens ärenden voro afgjorda, reste sig Björn Stallare upp, der. han satt bredvid Jarlen, och började framföra Olof Haraldssons helsning samt tala om. frid och landsdel ning mellan båda rikena. Han talade så högt, att ej allenast konungen, utan äfven allt folket förnam hans ord... Men så snart Olof Skötkonung hörde, hvarom talet var, stod han hastigt upp, ropande att detta vore ett fåfängt taloch att denne mannen skulle tiga. Björn måste då tystna och sätta sig neder igen. Då stod Ragvald Jarl upp och talade om Olof Haraldssons fredsanbud och frieri till prinsessan In gegerd. Han berättade äfven, huru alla vestgötar önskade fred, dels emedan norrmännen på sjön borttogo deras lifsförnödenheter, som fördes till dem, och dels emedan de voro i beständig oro och osäkerhet för de norskes infall och härjningar. Då Jarlen talat ut, stod konungen åter upp. Han förebrådde Jarlen att denne slutat stillestånd med den tjocke mannen, konungen oåtspord, för hvilket förräderi det cj vore obilligt om Jarlen blefve drifven ur landet.. Konungen talte både länge och hårdt, vändande slutligen talet med många smädelser mot Olof Tjocke. Derpå satte han sig, och det blef en allmän tystnad. Då reste sig Torgny Lagman upp och med honom hola allmogen, och uppstod då mycket buller och dån af folket, som trängde sig fram för att höra hvad Torgny härom skulle säga. Då det åter blef tyst, började Torgny sitt tal sålunda : : Annorlunda äro Svea rikes konungar nu till sinnes, än de tillförene varit hafva. Min farfader Torgny kunde väl minnas konung Erik Emundsson och visste berätta om honom, att den tid, han var i sin Jättaste ålder, for han ut i härnad hvar -sommar kring åtskilliga länder och lade under sig Finland, Kyrieland, Estland och Kurland och många andra riken i Österländerna, och kan man ännu se de jordborgar och andra storverk han der gjorde. Dock var han icke så högdragen till sinnes, att han ej ville tåla deras ord, som hade något angeläget att framställa för honom. Min fader Torgny var en lång tid med konung Björn och kände väl hans seder. Konung Björns rike stod också, så länge han lefde, med stor makt och styrka, utan någon brist, ty han var vän ig mot alla sina män. Jag hafver ock konung Erik Segersäll i godt minne och har varit med honom uti många härfärder. Han förökade Svea rike och försvarade det väldeliga, och dock var oss godt rådgört och tala med honom. Men denne konung, söm nu ir, låter ingen tala med sig om annat, än det han sjelf vill höra och med all ifver framdrifva. Sina skattländer låter han af ovårdighet och vanmakt gå bort. Likväl vill han hålla Norges rike under sig, det ingen konung i Svea rike förut åstundat; hvarföre äfven mången man måste sitta i oro. Nu är let derföre vår, böndernas vilja; att du konung Olof gör fred med Olof Tjocke, Norges konung, och att lu gifver honom din dotter Ingegerd till äkta, och vill du återvinna under dig de riken i Österlanden, som dina fränder och förfäder egt hafva, så viljom ri dertill alla följa dig. Men vill du ej beqväma dig fter det vi nu tala, så skola vi anfalla och dräpa lig, och ingalunda af dig längre tåla olag och ofrid. Så hafva ock våra förfäder gjort, som på mulating i n brunn nedstörtade fem konungar, hvilka voro upp: låsta af stolthet och högmod, såsom du nu är. Säg wu strax, hvilketdera du vill antazal Folket gjorde värvid mycket gny ock vapenbrak; men konungen tod upp och sade: att han ville samtjcka till bönderas vilja, såsom alla Svea konungar före honom gjort jade. Då afstånnade allmogens sorl, och höfdingarue singo tillsammans och slöto fred med norska sändeuden: på de vilkor Olof Haraldsson föreslagit, så att rinsessan Ingegerd öckså blef lofvad åt honom. mm skaper och talanger försvinna under flera generationer och derpå — liksom plantan, hvilken blifvit afmejad ända intill roten — FNS. KLYS SCR SSM. PAGE SET JR Me PE SRS