Aftonbladet – 22 juli 1859, sida 3

Harry Burg ringde två gånger — ett tecken att ban önskade få-tala med hushållerskan. Mrs Lawrence kom in på sitt vanliga stilla sätt, tyst som en skugga. Det var första gången de unga männen betraktade henne med någon uppmärksamhet, och de öfverraskades genom den marmorlika orörligheten i hennes drag, stela och kalla, som om hon varit död, och i motsats dertill de mörka, forskande ögonen. Har någon förändring blifvit vidtagen i detta rum? frågade husets egare. Ja, sir, svarade qvinnan lugnt. Ett porträtt måste blifvit bottaget? aJam Jag trodde det. Hvilkens porträtt var det?, Den aflidne Richard Burgs. Det låg en lätt darrning i rösten, då hon uttalade detta namn, som ej undgick hennes åhörares uppmärksamhet. På hvilkens tillsägelse bar det blifvit borttaget?n På min,, svarade qvinnan i en ton, som tydligt sade hurw föga det bekymrade henne om den frihet hon tagit sig vunne hans bifall ellerej. En arftagare tycker sällan om, att omgifvas af påminnelser om en tid, då rikedomen var i en annans hand än hans.n Ni har misstagit er för denna gång,, svarade Harry, och det är min önskan. att porträttet genast återsättes på sin förra plats. Det är sannt, att min aflidne kusin och jag nästan voro främlingar för hvarandra, och att jag, medan han lefde, tyckte mig hafva skäl att klaga något öfver hans uppförande emot mig, men det är nu glömdt. — Döden utplår nar hvarje skuld. Qvinnan betraktade honom för ett ögonblick med en skymt af vänlighet, och en tår darrade i hennes öga.