Aftonbladet – 21 juli 1859, sida 3

gentpligt att taga de mig gjorda fredsanbuden i samvetsgrannt öfvervägande. Den insats, krigets fortsättande-skulle ha erfordrat, måste ha blifvit så stor, att jag skulle varit nödsakad taga monarkiens trogna kronländer i k för nya och i stå sf 4 ensam i detta, ej ensamt fö it började krig. Oaktadt det varsamt erkända deltagande, som vår rättvisa sak i större gelen af Tyskland rönt såväl hos regeringar som folk, ha våra äldsta och naturligaste b ndsförvandter hårdnackadt tillslutit öronen för den höga beiydelse, som dagens störa fråga egde. Österrike hade således nödgats ehsamt gå de kommande händelser till mötes, hvilkas allvarliga beskaffenhet hvarje dag kunde ökas. Jag har derföre, sedan Österrikes ära genom dess tappra armås ansträngningar utgått obesuddlad ur detta krig, beslutit att, vikande för politiska skäl, för fredens återställande bringa ett offer och antaga de till förberedande af dess afslutande öfverenskomna preliminärerpa, sedan jag kommit till den öfvertygelsen, att genom direkt uppgörelse med frahsmännens kejsare, utan någon tredjes mellankomst, mindre ofördelaktiga vilkor kunde erhållas, än man kunde vänta sig, om de tre i kriget icke deltagande siormakterna skulle inträda i underhandliogarne med sina sinsemellan öfverenskomna bemedlingsförslag. Tyvärr har det varit oundviklig. att skilja större delen af Lombardiet från kejsarstaten. Deremot gör det mitt hjerta godt att se fredens välsighelser åter tillförsäkrade mina folk, och dessa äro mig dubbelt dyrbara, emedan de gifva mig tillräcklig ledighet att nu ostördt egna hela min uppmärksamhet och omsorg åt den framgångsrika lösningen af min uppgift att varaktigt grundlägga Österrikes inre lycka och yttre makt genom en ändamålsenlig utveckling af dess rika andliga och materiella krafter samt genom tidsenliga förbättringar i lagstiftning och förvaltning. Likasom mina folk under dessa dagar af allvarliga pröfningar och uppoffringar stått troget vid min sida, likaså må de äfven nu genom ett förtroendefullt tillmötesgående hjelpa mig att befordra fredens verk och derigenom understödja mind välvilliga afsigters förverkligande. Till min tappra här har jag redan i en särskild dagorder uttalat mitt erkännande och min tacksamhet såsom dess befälhafvare. Jag förnyar i dag uttrycket af dessa känslor, då jag, talande till mina folk, tackar de i striden för Gud, kejsare och fosterland utgångna sönerna af dessa folk för deras ådagalagda hjeltemod; och-med vemod erinrar mig de ur denna strid tyvärr icke återvändande, för mig oförgätliga vapenkamraterna. Laxenburg den 15 Juli 1859. Franz Josef.n Till. följd af fredsslutet har österrikiska re geringen låtit inställa den anbefallda, redan påbörjade rekryteringen. Österrikiske kejsaren lärer hafva lofvat kejsar Napoleon, att hertigens af Reichstadt lik skall föras till Paris. En wienerkorrespondent tror sig kunnå försäkra, att Österrike erhållit kejsar Napo!eons löfte om riklig ersättning för förlusten af Lombardiet, samt låter ej otydligt förstå, att den skall gifvas på Preussens bekostnad. Derjemte skulle i de hemliga artiklarne till fredspreliminärerna i Villatranca blifvit stadgadt, att Lombardiet skall till Österrike betala 800,000,000 lire. ITALIEN. Konung Victor Emanuel ankom den 13 om morgonen till Milano och mottogs af dess befolkning med starka bifallsbetygelser. Då han visade sig på palatsets balkong, skallade ropen: Lefve konungen! Samma dag utfärdade konungen följande proklamation: Invånare i Lombardiet! Himlen ;har gynnat våra vapen. Med bistånd af vår högsinte och tappre bundsförvandt, kejsar Napoleon, hafva vi inom få dagar ilat från seger till seger ända till Mincios stränder. I dag återvänder jag midt bland eder, för att meddela eder den lyckliga underrättelsen, att Gud hört våra önskningar. Ett vapenstillestånd, som skall efterföljas af fredspreliminärer, har tillförsäkrat Lombardiets invånare sjelfständighet, enligt deras så ofta uttalade önskningar. I skolen hädanefter tillsammans med våra gamla stater bilda en enda fri familj. Jag skall taga edert öde under mitt hägn, i den öfvertygelsen, att hos eder finna det bistånd, som ett statsöfverhufvud behöfver, för att bilda en ny förvaltning. Jag säger till eder, Lombardiets invånare! förtrösten på eder konung. Jag skall draga försorg om, att på oförgängliga grundvalar bygga det nya lands lycka, hvilket försynen anförtrodt åt min regering. Napoleon och Vietor Emanuel ankommo den 15 dennes kl. half 6 eftermiddagen till Turin. Prinsen af Carignan och grefve Cavour hade rest de begge monarkerna till mötes... Cavour blef vid intåget lifligt helsad af folket. Enligt Monitören skulle äfven de begge monarkerna hafva blifvit mottagna af folket med bifallsrop. Emellertid afreste snart kejsar Napoleon och åtföljdes till Susa af konungen. Enligt tidningen Opinione,, hade grefve Cavour begärt sitt afsked, emedan fredspreliminärerna icke motsvarade det af kejsar Napolen utfärdade krigsmanifestet. Samtliga ministrarne hade begärt sitt afsked, men benöllo dock sina portföljer till dess ett nytt kabinett hunnit bildas. Storhertigen af Toscana, hertigen af Modena samt hertiginnan af Parma hade af kejsar Napoleon blifvit uppmanade att återvända till sina stater. I anledning af Österrikes uppmaning skall våfven hafva förklarat sig villig att öfvertaga rederspresidium inom den italienska konfedevationen. Rörande schweizertruppernas myteri uti Neavel meddelas följande: I anledning af schweiviska förbundsrådets nyligen uttalade protest leremot,. att de neapolitanska så kallade seehwizerregementena fortfararande buro detta amn och begagnade schweiziska fanor och undra nationalkännemärken, hade regeringen ett sig föranlåten att befalla. dessa kännetecsens afläggande. Trupperna, som ej ville gå n derpå, tågade under rop af lefve konun;en! till kongl. palatset och fordrade att intingen få tillbaka sina fanor, eller ock cer-: vålla afsked. Konungen lofvade bifalla deas begäran och befallde trupperna att på Marsfältet aäfhida hans svar. Dacen darnå hå. NA Ra tr rr I Ja nt 2 Mg fö NA ot Nå Aba 7 bt Fn I fär, nt ÖNA I