Aftonbladet – 21 juli 1859, sida 2

der vi hade vår strid med gruffolket. Jag var endast en gosse vid den tiden, men jag har aldrig kunnat glömma denna syn, och skall aldrig kunna göra det.n Blef det kändt hvilken som mördade honom? frågade Harold. Nej, aldrig, sir. Var ingen misstänkt derför? Vi hafva ej rättighet att misstänka någon, svarade enkan, men vi kunna ej hindra oss från att tänka. Nåväl, sir, fortfor hon, -omkring ett år efter rain mans död, gjorde förvaltaren mig åter ett giftermålsanbud, men af ett eller annat skäl kände jag större afsky för honom än någonsin. Willie kunde ej fördraga hans åsyn, och således gaf jag honom åter afslag, men det har han aldrig förlåtit mIig.n Men hur förhöll det sig med Loek Farm, min vän?, sade Harry Burg, som önskade att leda hennes tankar ifrån den plågsammaste tilldragelsen i hennes förflutna lif. Det var just i detta fall som mr Snape visade sitt hat, ty då arrendetiden var slut, blef min far, som nedlagt betydliga summor i gården, utdrifven, utan ett ögonblicks varning.; Han vädjade förgäfves till er fabror. Det tycktes som om han antingen ej vågade eller ej ville sätta sig emot mr Snape. Jag står emellertid ej i något sådant beroenden,: tänkte den nya arftagaren, och rätt väl är det. Det återstående är snart sagdt, sade enkan. Den gamle mannen dog ej långt derefter, somliga säga: af ålderdom, men jag vet bäst att det var af sorg, ty han var född der på gärden och hoppades äfven att der få sluta sina dagar. aJag kan ej återkalla hvad som händt, min goda frun, sade Burg Halls nye-egare; men lyckligtvis är jag i stånd att till någon ringa del