Aftonbladet – 21 juli 1859, sida 2

skilling af sitt arrendep, tillade hon med en viss stolthet i rösten. Hvarken hans husbonde eller någon annan menniska förlorade en enda penny på honom. Hvarföre miste han arrendet?, frågade Harry. Det är en lång och sorglig historia, sir. Sitt ned och berätta den, medan jag nu har tid att lyssna dertill, svarade den förre. .Har någon orättvisa blifvit begången, så — ehuru det är för sent att numera gifva er far upprättelse derför — kan jag dock måhända till någon del försona den emot hans efterkommalnide. — I Qvinnan blef synbarligen förlägen och visste ej rätt huru hon skulle säga. Tala ut, min mor, sade William; vi hafva ingenting att dölja eller blygas för — en försäkran som hans åhörare voro villiga att tro. Efter ni önskar höra det, sir, så var det allt för min skully, sade modren och rodnade lätt. Förvaltaren, mr Snape, ville hafva mig till sin hustru, men — men — i Ni gaf honom afslag, inföll Harry. Ja, sir. Jag var förlofvad med min kusin, Willies fader, och skulle ej hafva velat bryta med honom, om jag också blifvit egarinna till hela godset. Det är väl sant, att vi sågo onda dagar tillsammans, men äfven glada och lyckliga; Han var en redlig man, en god make, och hvarje qvinna skulle hafva känt sig stolt af att vara hans hustru. Det varen sorglig — 0, en jemrens dag, då jag förlo-j rade honomils ; ; Gråt icke, moder,, hviskade sonen och stödde henne med :sin starka arm. Det skall nog allt komma i dågen en gång. Han blef mördad, sir,, fortfor den. unge mannen, som syntes ifrig att bespara enkan smärtan af att berätta sin olycka — han blef funnen död, nära intill det gamla schacktet,