Aftonbladet – 20 juli 1859, sida 3

fos w7r DD DpDOJ ÖUÖ L.LO—LO L LJ JL LJVL,L CX Hr tra Detta är den lyckligaste. dag i mitt lifn, sade hon; jag fruktar blott att. jag ej var hälften så uppmärksam under predikan som jag borde vara. Mina böner voro så ofta af. brutna af täcksamma tankar, hvilka, trots allt bemödande, oupphörligt trängde sig inpå min själ. Taäcksamhet, sade den faderlösa, är bön. Den är -hjertats rökofter, och ju ringare det altare är, hvarifrån det höjer sig, desto behagligare är det inför Gud. Ni är god och ädel flicka, Nancy, tillade hon och kysste henne: ömt på kinden. Måtte mitt: hjerta alltid förblifva så rent som ert! O, miss Cheerly, här kan ni säga såb utropade Nancy; jag förtjenar ju på intet vis ett sådant beröm. . Hvad har väl jag för goda egenskaper,utom litet tålamod och måhända en ringa del af sundt förnuft? Tålamod och sundt förnuft! Huru ofta finna vi ej att verlden alltför lågt uppskattar deras värde! Och dock hafva de utfört flera verkliga segrar än de mest lysande snillen. De, som fått dessa gåfvor, kunna ej Vara nog tacksamma emot en mild försyn. Från denna vigtiga dag skingrades småningom det töcken, som hvilade öfver den fatti-gå sömmerskans framtid, och Hoh såg sin bana framför sig, väl ännu otydlig, men. dock icke så mörk och hotande som förat. Om den äfven ej lofvade idel solsken, så belystes den dock nog af dess strålar för att ingifva benne bopp — denna, mensklighetens ljufvaste tröst. Lycklig den, söm tar den med sig äfven på andra sidan grafven! (Forts, följer.)