Aftonbladet – 20 juli 1859, sida 2

RESER RSS Enea listig. som-en gammal räf; men jag har henne fåst till :slut! 0 Efter några få minuter var Nanoy färdig att :följa-honom ut i-staden, Vi måste åka; sade han, Huru! Dutyvekar att anförtro dig åt min ledning? til!ide ban, då han. fann att hon betänkte sig. Så är det.icke, Kitpy svarade hon; men hvad skola menniskor: säga derom ?, Låt dem säga hvad: de behagalp utröpade den unge mannen; Hvad behöfva vi bry oss om. deras omdöme, då vi.ej hafvanågonting att förebrå oss sjelfva.2, Förenta Nancy yttrade inga vidare betänkligheter, och sedan hennes följeslagare hjelpt hentie upp i en cab, -som-väntade vid-gathörnet, satte han sig sjelf bredvid-kuskeh, och så foro de af. Det låg obestridligen en takt och finkängiiehet, i den unge mannens uppförande, som måste -vinnaxsen .qvinnas hjerta. Sedan de raskt kört. på, omkring en half timma, stannade vagnen vid Cheapside, och de unga vännerna stego ur, Tag min-armvysade. Kit, Hon log och gjorde som han bad. Han förde henne: framåt. en af de trånga gator, som sträckagig nedåt Themsen; och hvilka äro blott föga besökta efter affärstimmarnes slut i City; En ensam polisman, ett par vandrare och några gossar voro de enda personer derpå, oberäknadt de sjelfva, Se ditåtby sade hennes ledsagare och pekade åt fönstret till en lång källarsal; som sträckte sig utåt hela Köset, Nej, der, midt emot gaslampan. : Nancy lät sin blick följa den utmärkta riktningen. och fick se Rebecka Bight, tillsamnans med en ung man, i vackra, svarta kläler, sitta vid ett litet bord. Qvarlefvorna af n fin middag tillika med en halftömd vinssaraffin stodo framför dem.