Aftonbladet – 19 juli 1859, sida 2

— NERE egde rum mellan : de.. båda. herrarne. ; ; Först syntes -betydliga svårigheter ega ruwmi oeh-hindra en förlikhing: Småningom undanröjdes de;dock, och då de båda hustjenarne återkom-. moa, funno ; de: idem helt lugnt sittande vid bordet, med brefpaketet emellan sig. Nå väl ? sade mr Snape. Hushbållerskan sade intet, men fästade: sina ögon med ett besynnerligt uttryck på Albert Mortimer. : : Enh vän och bundsförvandt, på hvilken vi kunna lita i hvarje händelse,; svarade bankiren. Så .mycket .bättre,; mumlade förvaltaren och beslöt inom sig på samma gång, att hafva etti våksamt öga på honom; Väårt förbund står således fast? SNaturligtvis.o til Med den skilnad, tillade Albert Mortimer, att den summa, som blifvit er lofvad, skall fördnbblas. Jag ansåg den icke vara tillräckligi rr i : Na än min andel i vinsten ? sade qvinnan. Jag! begär hvarken gods eller guld — endast hämdi Ni skall få den; till-er fullkomliga ! mättnad, svarade den nye ränksmidaren mot Harry Burgs lycka och förmögenhet. Håller ni endast detta löften, utropade qvinnan, så anser jag mig vikligen lönad; men om ni bryter det, omintetgörs jag alla edra planer. Ja, ja, minsängerherre,, tillade hon, ni tycker er vara så mycket klokare än jag, men förakta inte min varning; de, som hafva känt mig längst, kunna intyga att jag aldrig hotat förgäfves. Nej, aldrig); upprepade sir John och Snape med märkbar öfyertygelse: Frukta intet,, svarade Albert, jag är lika lifligt intresserad för min fördel som ni möjligen kan vara det för er hämd.