Aftonbladet – 19 juli 1859, sida 2

—— vn maka, åter är en tiggare, skall jag känna mig rikligen belönad. Hon är åtminstone oegennyttigs, tänkte lyssnaren. Under tiden hade främlingen omsorgsfällt inlagt brefven, och papperen i ett paket, som han förseglade. . Då jag har dem i säkert förvar på mitt kontor i London, och icke förr., sade han, skall jag åter andas fritt. Talaren. satt med ryggen. vänd emot dörren.; denna öppnades bastigt, och innan: förvaltaren hann sansa sig från sin öfverraskDing, eller hushållerskan yttra mer än ett svagt utrop, hade Albert ryckt brefpaketet ur hans band. f j De vände sig emot hvarandra och igenkände hvarandra på ögonblicket. Sir John Sellemi Mr Mortimer! voro de utrop, som isarnma ögonblick undföllo deras läppar. Mr Snape, somi fattat! en ridpiska,med-.en, tung blyknapp, smög sig, varsamt till dörren, då: officern shejdade honom med den förklaringen, att han vore: beväpnad, och-drog:i.detsamma ett af! de pistoler. ur fickan, som en gång förut. samma dag gjort honom så god tjenst. ; ER För bimlensskull, inga våldsamheter I utropade baronen, hvilken var den förste som återvann sitt lugn; denne herre och jag känna hvarandra väl.ö : ös Och hafva. förut stått i förbindelse till hvarandra, tillade Albert vårdslöst. Vi skola nog. snart komma öfverens, sade bankiren: vOm ni låter tala med er,. hviskade den förre. : ; : z r Hushållerskan och förvaltaren anmodades båda att aflägsna sig för en kort stund, hvilket de äfven gjorde, och ett förtroligt samtal