Aftonbladet – 19 juli 1859, sida 2

öfver hela riket. Hans redbara karakter, frimodiga väsen, som i fråga om granskningen af konungens rådgifvares åtgöranden och andra rent politiska frågor var de maktegande till mycket besvär, hans stora insigter istatsbushållningens, synnerligen tullbeskattningens alla detaljer, hans afgjorda motstånd mot alla onyttiga eller mindre nödiga anslag, hans utmärkt rediga hufvud och. stora. talang. såsom talare, tillika med hans, ungdomliga. kraft gjorde honom till oppositionens inflytelserikaste. medlem i bondeståndet. och, till-ett föremål för Ola Månssons ständiga farhåga och afund: Man känner, att han såsom ledamot af kommunalkomiten: fortfarit i sin oppositionella ställning och med mycken frimodighet motsatt sig ordföranden, landshöfding S. von Troils ängsliga bemödanden att äfven på detta håll lägga byråkratiska tyglar på folkviljans makt att göra sig hörd och gällande, och man kan således-icke förundra-sig öfver att Folkets Röst äfven emot denne frisinnade riksdagsman försökt använda sina vanliga vapen, insinuationer och osanningar. Nils Larsson har. derpå svarat värdigt. och öppet. Han kundegerna lemnat anfallet utan genmäle, ty detta försök att göra honom misstänkt måtte väl hos hans kommittenter endast framstå såsom. ett bevis på, huru mycket-han är fruktad af dem, som. önska beherrska folkets vilja; åtkomma dess penningar och omkring sig se endast lydiga kreatur. Något tvifvel om Nils Larssons återval bör icke kunna uppstå, och om, såsom det ifrågasatts, honom skulle.erbjudas talmansklubban, :så skulle säkert ingen med mera skicklighet och heder kunna föra den än ban, men kan vore då också oberättigad; att deltaga i debatten, der han likväl ännu är den mest behöflige kämpea på folkpartiets sida, och vi tro oss känna, att han icke skulle nu .emottaga den, emedan han ännu har många älsklingsideer, för hvilka han vill fortfarande arbeta från; sin platsiriksdagsbänken. Erik Mattson i Kolsätt kunde icke fylla sin lats. S Znders Olsson i Lillbacken inlade största förtjensten derigenom att han wider sednäste riksdagen.slöt-sig. till. Nils. Larssons. sx Johan Westermark från. Westerbotten saknade förmåga att muntligen deltaga.i diskussionen, men hade. rediga,. bestärndt. liberala, åsigter och en sjelfständig karakter. Han framlade oftast sin mening skriftligen. ; Johan Petter Wallmark gjorde sig föga bemärkt, men ansågs redligt följa dem han ansåg hafva rätt. , Gustaf Glad. hade större förmåga än de :nyssnämda, och då han derjemte ådagalade en fast, karakter samt hyllade liberala åsigter, så är det att önska, att, han må, återväljas. i Johan. rik. BRutström: var så olämpligepå sin plats, att. han. ofta gjorde sig till föremål för åtlöje. i Anders Bäckström i Portsnäs uppehöll. och ökade sitt anseende såsom enyallvarlig, karaktersfast och. duglig, riksdagsman med godför; måga. Hans återval är mycket ätt önska. Herman Öbom i Pehrsö var af den gamla liberala stammen, sjelfständig och med förmåga, fastän hamn sällan yttrade sig; äfven hans: återval är att önska. Jacob Lindby saknade all förmåga att fylla sin plats... Ett bevis: derpå lemnade han vid jernvägsfrågans afgörande, då han lät mot statsutskottets förslag uppläsa ett anförande, hvari. allt .det,, som;han förut under-helarikedagen haft att, anföra mot jernvägsplanerna och rikets :skuldsättnidg, ganska allvarligt framhölls, men derpå röstade med Ola Måns: son emot sina egna yttranden. Han bör icke återväljas. Olof Lagergren i Oxarfve hade större förmåga, än Lindby, men: varsi. politiskt: hänseende långtifrån fast och-sjelfständig, då han deremot i en mängd andra frågor var hallsstarrigt konservativ. . Hans karakter ansåge redbar, fastän han icke kan frikännas från det slags: ärelystnad, som önskar utmärkelse. Äfven han; röstade .med Ola Månsson,i jernvägsfrågan eller. åtminstone -försummadev att rösta mot honomy i de senare voteringarne, efter det han kom liksom. efterskickadfrån ångbåten upp,i plenum, men.strax derpå åter bortgickoch-förblef frånvarande, ehuru Han under hela riksdagen under hand lifligt yttrat. ;sig emot, jernvägsanslagen.. Hans, ställning såsom. fanjunkare vidinationalbeväringen sätter honom också i ett visst beroende af militärbefälet, och allt. sådant. gör det. önskligt,, att någon annan. riksdagsman.i hans. ställe blefve utsedd, ehuru--dertilk lärer vara föge utsigt bland allmogen i hans kommittentskap. Anders. Persson. från Malmöhus län var utan all sjelfständighet. och-utan all förmåga samt leddes Helt ock hållet afQla Månsson. Det var också denne. Anders, Persson hade att tacka för uppdraget attvara hans-suppleanti Malmö lånekontor; hvarest ban, troligensutan attförstå betydelsen deräf,. gaf äfven. sin, röst till den anmärkning, -som föranledde; gynnarens fall. Anders Persson: bör icke! återväljas. döva Olsson. i. Öslöf ådagalade ennitisk, vilja satt främja detsanna och-rätta samt-visade:en Faktningsvärd: karaktersfästbet. Troget böll Kan sig tilll dem,, som mest ville, spara. på folkets medel, kontrollera statsförvaltningens. gång och. tillvägabringa nyttiga; reformer: Hans bekanta mötion,om försvarsväsendets ordnande på.grund afi allmän. folkbeväpning, de ribara slöcnde regementenas. indragning och ide kostsamina mötenas ersättande genom. gymnastik i sko: lorna samt skjutoch. marschöfningar. inom. ;soctknarne; väckte mot honom en-stornvaf ovilja från det håll; der män finner stående armeer vara nödvändiga: för statsförmynderskapets uppräfthållande: och folkyiljans-beherrskande: För ati åtkommar: Honom, användes hvarjehar da i LE FE VP ar Ra VA SS