Aftonbladet – 18 juli 1859, sida 3

Jag har ingå fiender. Hvem kan säga det?. frågade den gamle mannen allvarligt. Då ni lefvat lika länge i den här onda verden som jag, skall ni erfara, att sjelfva edra dygder, om ni har några, skola uppväcka fiendskap emot er.w Det låg en bitterhet i den gafnle mannens ord, som kom hans åhörare att tro, det han talade så af egen erfarenhet. Han tog snart-derefter afsked: och Jofvade återkomma i god tid följande morgon, för att se till sin patient; och uttröttade af dagens äfventyr och ansträngningar, gingo de trenne vännerna tidigt till hvila. Albert: Mortimer var. såsom vi redan nämnt, en skarp iakttagareaf sina medmenniskors svagheter. Icke ett ord af hvad som yttrades! på värdshuset, hade undfallit honom, lika litet som mr Snapes förlägenhet vid deras ankomst, eller doktor Currys hänsyftningar, att -gruferbetarne af någon blifvit upphetsade att anfalladem. Det låg någonting hemlighetsfullt ialla dessa förhållanden, som han beslöt att utforska. I stället att gå till hvila, släckte han således varsamt sitt ljus och ställde sig vid dörren fill sitt rum, för att lyssna. Under: en ganska lång stund-kunde intet förnimmas, och han började tro, att han ej skulle få någon lön för sin möda, då ljudet af fotsteg i det långa galleri, hvaråt sofrummen lågo, nådde. hans öra. Ändtligen! mumlade han, med ettleende. Då stegen åter aflägsnade sig, tittade han ut: och en qvinlig : gestalt snarare sväfva än gå framåt galleriet Med en lampa; som hon omsorgsfullt .skuggade med banden: Hon stannade. ett: ögonblick fr.mför ett porträtt, som satt längst uppe i rummet, höjde ljuset. liksom för att betrakta det närmare, suckade djupt och försvann. (Forts. följer.)