Aftonbladet – 18 juli 1859, sida 2

Jag! upprepade den förre: Gud hjelp oss! Huset skulle falla tillsammans öfver våre hufvuden, om han såge att jag satte min fo öfver dess tröskel. Han hatar er således? Onda menniskor hata vanligen dem de bafva gjort orätt, svarade mannen med bit terhet. j Under det de fortsatte sin vandring lycka des det arftagaren till Burg Hall att erhålle värderika. upplysningar: af. sin nye följeslagare om sina underhafvandes ställning och vilkor, om godsets verkliga värde och sir förvaltares personliga karakter, om hvilker han började få en ej särdeles gynnsam före: ställning. Till sin förvåning fann han at arrendehemmanen blifvit bortlemnade långt under deras verkliga värde; de mutor, mi Snape hållit till godo, förklarade tillräckligt metoden och orsaken. Hur -bans aflidne kusin kunnat ingå på dessa anordningar, var honom emellertid oförklarligt, tilldess ban påminde sig förhållaridet med hans olagliga börd. Säkerligen hade både förmyndare ock förvaltare dragit nytta af sin kännedom om denna hemlighet. Gamla schacktet var, som vi redan nämnt, en gammal grufva, hvars öppning låg midt emot grindstugan vid portarne till-Burg Halls park, d r landskapet vågformigt bröt sig ien mäng af kullar, beklädda med skog och den yppigaste grönska. På en af dessa hade en vidsträckt bygnad blifvit uppförd iden tunga, holländska stilen, som var så bruklig i England under Wilhelms och Marias regering. Detta var herregården. Den beherrskade en vidsträckt utsigt och var ej utan en viss prakt, då man äfven tog i betraktande godsets betydenhet. Se der hafva vi gossarne utropade Will och pekade på en skara karlar, hvilka, med