Aftonbladet – 18 juli 1859, sida 2

——ÄÅ-Ä-— O kJLoJ rr OJe— Granstoun kunnat hota att lyfta en hand emot er, Ja, vi äro ieke vid Granstoun nun, anmärkte hans herre. Nej, och skada, stor skada är detl . Efter noggrann undersökning utvalde William Franklin ett par kraftiga asktelningar, som växte vid vägen, och började qvista af dem till dugtiga knölpåkar. Dessa tyckas vara mycket bättre,, menade Harry Burg, och pekade på en grupp planterade, unga träd, på andra sidan häcken. Will skakade på hufvudet. Vi få inte röra dem, svarade han. Hvarföre icke ?, De tillhöra squire Burg. Är squiren så nogräknad då? frågade Harold. Inte squiren, svarade den förre; honom hafva vi aldrig sett; det är gamle Snape, som ej tillåter det. Han hatar mig, för det jag har sagt min mening rent ut om mir gamle farfar; och om jag rörde så mycket som ett sparfbo här på godset; skulle han stämma mig för det jag stulit äggen. Det är möjligt, min goda vänn, sade den unge officeren, att edra betänkligheter äro grundade på en nödvändig försigtighet; men jag bar ingen sådan fruktan; låna mig derföre er knif. Will af bältet räckte honom den. Albert hoppade öfver häcken och skar af ett halft dussin utaf-de starkaste telningarne, som han kastade till sina följeslagare, hvilka skyridsamt qvistade af dem till lämplig storek. Hvad skall förvaltaren sägab mumladederas bundsförvandt. Agent Vi skola gå fram till gården och förklara saken för honom, svarade Harry Burg; m är ju så god och blir vår ledsagare?