EN BLICK BAKOM KULISSERNA ), AP J. F. SMITH. N (Författare till Den siste af sin ätt.) Jo, men det har jag ändå, tillade han efter några minuters öfverläggning med sig sjelf. Ingen hederlig man kan väl se en främling behandlas illa, och fördömme mig, jag tänker göra det. — Och derföre, mina vänner Dobson och Baines, skall jag se till hvad ni tänka taga er för. Jag känner kneena sedan gammalt. Med dessa ord knäppte den hederlige yeomannen igen sin jagtrock öfver sitt breda, kraftfulla bröst, grep med en beslutsam min sin grofva ekpåk och lemnade rummet. Han kände väl hvarje gångstig och ginväg i trakten och skyndade närmaste väg att förena sig med dem, som han beslutat försvarn. De vandrande hade kommit omkring fyra mil, då de bakom sig hörde en röst, som ropade åt dem att stanna. Det är vår vän på värdshuset, sade Harry Burg, hvilken var den förste som kände-igen honom. BbLHå, ni gå raskt! utropade Will så-snart han hunnit ifatt dem. Jag är helt andfådd och ändå gick jag kortaste vägen. De tre vännerna skakade hand med honom; kallade honom en hederlig kamrat och uttryekte det nöje hans bekantskap skänkte dem. Är det visst och sannt? sade Will. Ni göra således icke narr af mig? Nå, då är Jag hjertligt glad att göra er bekantskap, och ni kunna lita på att jag troget skall stå er bi, det må nu vara fara på färde eller icke. Hvad menar ni2 frågade Harald, som blef uppmärksam vid talarens sista ord. Se A. B. n:r 148—153 och 155—160.