Aftonbladet – 16 juli 1859, sida 3

— En på Kontitenten resände landsråän skrif. ver från Hamburg , till Stockholm Dagblad bland Hnnåt: Alsterbassinen står som en Spegel. Dess yta krusas blottafsvanörna, som flegmatiskt segla a! öch ån. Detta fågelslägte är talrikt tepresenteradi i Hamburg. ..Man ser sådana på allar kanalerna; och hela Alstern utåt. En resande förundrar sig öfver att finna en sådan mängd svanor; men förundran upphör, då han får etfara orsaken dertill. Historien är nemligen den, att för 100 år sedan en gammal -mäffisell;vidnatH Schwan, hvilken förnmiddligen betraktade ssvanorna som sinaxslägtingar, tilll förmån för dem gjordesen testamentarisk-disposition af.20,000 markf för räntan hvaraf de underhållas. Deras: äntal får icke understiga 150 och ingen får slagtas;, men väl skänkas. bort, förutsatt att A komma i goda händer. Jäg Skall icke bestämdt kunna säga, om det nu lefvande : herrskapet svar. har någon känsla af tacksamhet för :sin vördnadsvärda välgörarinna; men att de ej äro likgiltiga för små gåfvor, äfven från andra håll, synes deraf, att de icke försmå-de smulor, som kastas åt dem från Alsterpayiljongen. Lördagen gaf Stadb-teater; enrepresentation till förmån för de i Italien sårade tyska krigarne, hvilka dock -ej måttehåft mycket godt af denna förmånp, ty huset var i det allfanärmaste tomt, och de. sårade tyska krigarne kommo således teäterförvaltningen säkerligen på en ganska stor depens. — En egendomlig reträtt. In ung österrikisk soldat skildrar i ett bref till sina föräldrar österrikarnes återtåg från. Milario, hvarvid han meddelar fölJande intressanta episod ur den allmänna villervallan. Midt i den upprörda, larmande, stojande staden, som smyckades med trefärgade fanor och blommor, för att emottaga de förenades:armå, stod på ett stort torg.en trupp kroatiska soldater. De, hade gått vilse och veta hvarken ut eller in idenstora staden, hvars språk de-icke känna. De Källa en kort rådplägning och beslata att försvara sig. Bildande en fyrkant för att vara täckta på alla sidor, ladda de sina gevär och afbida med trotsig min hvad ödet må hafva bestämt öfver dem. Anblicken af den lilla men afgjordt beslutsamma hopen inger den stora massan af det jublande folket respekt, och ingen vågar angripa eller kränka densamma, Sålunda måtte de ha stått i en timmas tid, då de märkte en österrikisk läkare, doktor H. Genast ger några af dem till honom, meddela i få ord sin örlägenhot och be honom föra