Aftonbladet – 16 juli 1859, sida 3

sätt; frågar man en portvakt — vare sig man eller qvinna — efter någon, gå stör man honom eller henne vanligenidess tidningsläsbing;i köpmansbodarne likaså. De platser, der Monitören anslås, ordentligen belägras. Men anmärkningsvärdt är det att jag under denna allmänna ifver för nyheter ifrån kriget alltid kunnat få köpa hvilken tidning jag behagat, undet det att jag förgäfves sökt erhålla ett nummer af en tidning, som fått en. varning derföre att den tillåtit sig ett anfäll mot den stupade general Espinasse, i sammanhang. med några vinkar om de olycklige i Cayenne. Öfverallt. der jag efterfrågat detta nummer, har man svarat mig att det .var utsåldt. För att afsluta kapitlet om stämningen för kriget, som nu kryssat sig fram igenom diverse bugter och skär, vill jag nämna för dig att jag för en tid sedan besökte italienska operan, der man gaf en representation till förmån för de italienska frivilliga. Du vet hvad som vankades, då jag säger att Ristori och Alboni uppträdde bland andra, Ett särskildt litet stycke medhänsyftning på befrielsekriget var författadt för tillfället. Oaktadt allt detta, spelade man ej för fullt hus, men bifallsyttringarne voro desto mera lifliga och allmänna. Jag inser nog, att orsaken till att man icke var mera angelägen om att erhålla plats vid ett så utomordentligt tillfälle, som detta, väl hufvudsakligen är att söka i den omständigheten att priserna voro något förKöjda ochTatt en del af. hvad som förekom var italienskt och derföre främmande för fransmannen; men jag kän icke neka till att han. under denna afton förekom mig bra simpel, synnerligast som han icke ensam ; kunde be-. tvingarsin: råa böjelse att företrädesvis applidera på teatern, då en dansös vetatt göra någon volt, som framkallar en verkan, den hon med mindre möda skulle kunna åstadkomma, om hon sparadesig besväret attiklädrummet påtaga sin balkostym. En liten penning, som fransmannen ofta mångdublar för ovärdiga nöjen, och förlusten af fulla njutningeh af allt hvat:som bjöds, till följd deraf att han var för okunnig latt fatta det — detta: uppvägde hans hänförelse för ett folk, hvars befriare ban ,gifver sig ut för att vara, och han finer sig dertföre bättre vil ätt-stå en hel timna i Yeghet utanför Opera Comique, der han väntar på Pardon du Noermel. Ingenting nera om kriget denna gången. Blott det att man firat segern , vid Solferino — som det tyckes — med fullt törtroende till underrätelsens sanning: 2. En annan. ång mera. Nu farväl. Helsa familjen från dm tillgifne —b—