Aftonbladet – 15 juli 1859, sida 3

dinnan, så snart hennes: .gäster kommit så långt bort, att de ej längre kunde höra henne. M:r Turnbulls fingrar vandrade villrådiga igenom den massa af rödt hår, som prydde bans tjocka skalle — troligen för att söka en id; Det är nästan onödigt att säga, att han icke fann någon. 7 Jag har glömt det, Missus. Du har då inte mera förstånd än en gåsl utropade qvinnan uppretad. Perj-peri-pt ri — någonting; jag är alldeles säker att det var ordet, Nå, minsann tror jag inte att de talade med Dick Murchinson, grufarbetaren! tillade hor. Då skall jag snart taga reda på hvart de ämna sig. Dick blef inropad, och ett glas öl lockade ifrån honom nyheten, att främlingarne frågat efter vägen till Gamla schaktet, namnet på en grufva, som låg alldeles midt emot grindstugan vid Burg Halls park. Jag är säker på, att de der londonsherrarne göra sig lustiga på vår bekostnad, anmärkte den missbelåtne mr Dobson; och det är Wills skull alltibop. Du skulle låtit dem vara i fredn, svarade den sednare. Jag önskar bara de må stanna så Jänge på orten, att jag får språka med dem litet mer, sade Dobson. Jag skulle vilja vara deii som skrattar sist.n Ja, det är rätto, utropade arrendatorerna, på Cumberlands-sätt. Vi vilja hjelpa 18. Sällskapet ropade på uppassaren, fingo af honom veta hvilken väg främlingarne gåtts betalade sin räkning och lemnade rummet. Will ensam stannade qvar och rökte lugnt sin pipaDe ha något ondt i sinnetn, sade han, då han såg dem församlade och rådslående midt för huset. Nå, det har inte jag något att göra med. (Forts.)