vu all vl sSanllae ASCII IPSEfFECT. al DYlURKel sednare man drager den slutsåtsen, att bildningen i vårt land står lögre än i sjelfva Kina, hvilka ord en vetenskapsman med namn yttrade till mig för några dagar sedan. Franska tidningarne hafva någorlunda grundligt inpräntat kännedomen om vår religiösa intolerans, och fransmannen i sin religiösa slöbet beklagar oss derföre — om han bevärdigar oss med en flyktig tanke — såsom ett folk, som ännu ej förstått tillegna sig civilisationens välgerningar. Kanske böra vi också beklaga oss sjelfva att vi ännu hysa så ringa tillit till vår egen bildning, att vi frukta för mörkrets religion — katolicismen. För min del tror jag ej, att den i Sverge egentligen skulle vinna något insteg, äfven om vi icke barrikaderade vägarne med stränga lagar. Men kanske är det den djupa afsky, som jag erfor vid mitt första besök i en erkekatolsk stad — Cöln — och som ett långvarigt vistande i katolska länder sedermera underhållit; kanske är det härpå jag grundar min tillförsigt till mina landsmäns urskilning. Allt tycktes mig der så mörkt, så qvalmigt, så sorgset och misstänksamt; och utefter huser på de mörka och vidrigt smutsiga gatorna smögo sneglande prester, klädda i en uniform, som väl anstår mörkrets väktare. Hela dagen susade det: Jesus Maria, i mina öron, och framför mina ögon hade jag en blek och utmärglad hamnbuse, med luggen nedstruken i pannan. Men upp ur all denna smuts, reste sig dömen så herrlig och skön och lofvade att öfverlefva det katolska eländet. Men äfven besöket derinne stördes af katolicismens gyckel. Presten, der han stod under det-herrliga tempelhvalfvet och — för att nyttja ett så trivialt uttryck — bröt servietten, påminde alltför mycket om en Bosco, Olivo eller annan hexmästare, som gjorde sina hocus pokus för en okunnig folkhop, och de arma stackrarne, som sutto och räknade på sina radband, kommo mig helt ofrivilligt att tänka på den metoden att förnyade gånger räkna till tio när man har svårt att somna. Och är icke detta måhända ett sätt att lulla sig i sömn? Ar denna sömn stärkande måntro? Förslöande kanhända? Och detta folk beklagar ändock oss att vi icke satt oss i besittning af civilisationens välgerningar; — och tyvärr har det i viss mån rätt. Men Gud bevare oss från att byta med dem! — Om jag icke fruktade, att de skulle anse mig för en faris, och om jag icke visste att du med en viss otålighet längtade att få höra något om huru man här uppfattar dagens stora fråga — kriget — så skulle jag bra gerna uppehålla dig en stund med det ämne, som jag nu lemnar. (Forts. följer.) Till Bedaktionen af Aftonbladet. Uti gårdagens nummer af Aftonbladet finnes mmtagen en artikel, hvari uppgifves: 1:o att, då Vestmanlands regemente, efter lägrets slut å Ladugårdsgärdet, sistlidne fredags morgon kl. 7 vid Riddarholmen embarkerat å de för regementets transporterande till hemorten förhyrda fartyg, afresan blef i mera än 2 timmar fördröjd derigenom, att regementets trossvagnar, ehuru få till antalet, likväl till följd af missförstånd eller vårdslöshet hos kommissariatet, icke förr än kl. 9 anlände till embarkeringsplatsen ; 2:0 att ombord å ångfartyget Westerås befunnos af nämnde regemente 250 man, hvilket tycktes vara ett vida större antal än författningen tillåter. samt 3:0 att med provianteriogen under fältmanövrerna, hvad tiden beträffar, icke heller tillgått just så synnerligt ordentligt. Då likväl dessa mot kommissariatet vid ifrågavarande öfningsläger sålunda framstälda anmärkningar helt och hållet sakna grund, anser sig undertecknad, i egenskap af chef för bemälda kommissariat, höra, till förhållandenas belysning, i korthet meddela följande. Att hvad beträffar afresans fördröjande i mer än 2 timmar, derigenom att regementets trossvagnar icke förr än kl. 9 f. m. till embarkeringsstället anlände, sådant ej berodde af kommissariatet, eftersom de 10 parvagnar och 13 st. lösa hästar, hvilka blifvit Westmanlands regemente tilldelta i och för transporterande af dess tross, ställdes till regementets disposition redån föregående torsdagsafton kl. 8. Skulle således, enligt artikelförfattarens åsigt, missförstånd eller vårdslöshet hafva egt rum, så är det åtminstone icke från kommissariatets sida, som med transporten icke har att skaffa sedan erforderliga åkdon och dragare blifvit till regementet afleninade. Få Beträffande anmärkningen att det manskap, som å ångfartyget Westerås transporterades, skulle till antalet öfverstigit hvad gällande författning i sådant afseende medgifver, så, enär denna anmärkning grundats endast på hvad af artikelförfattaren tycktes,, lärer någon vederläggning deraf icke vara af behof påkallad; ej heller har någon anmärkning deröfver försports vid truppernas på samma sätt hittransporterande. Vidkommande slutligen provianteringen under fältmanövrerna, så är förhållandet dermed, att proviantering genom kommissariatets försorg endast en gång under dessa manövrer egde rum, nemligen i grannskapet af egendomen Edsberg, dit provianten transporterades sjöledes, och hvarifrån densamma afhämtades med af regementena sjelfva medförda fordon, hvilka vid fartygen icke blefvo uppehållna längre tid än som erfordrades för proviantartiklarues packning . å fordonen, enär nämnda proviantartiklar redan på förhand voro afvägda och inlagda i säckar, med påskrift för hvarje särskilt regemente eller kår samt upplagda och ordnade i land; då härtill ytterligare kommer att provianteringen skedde på eftermiddagen, sedan trupperna intagit bivouaque, dagen innan manskapet deraf skulle provianteras, så inses lätteligen att äfven denna anmärkning är fullkomligt ogrundad, eller att författaren snarare på sig sjelf . kunde tillämpa beskyllningen af missförstånd eller vårdslöshet. d Skulle artikelförfattaren vilja öfvergifva anonymiteten och uppträda med öppet visir, är jag villig att tjena med ytterligare upplysningar om så erfordras; i apnat fall öfverlemnar jag åt honom gerna den triumfen att få behålla sista ordet. Stockholm den 12 Juli 1859. G. Sandels. Rättegångsoch Polissaker. Uti det förut omnämnda åtalet mot kröneriföreståndaren vid södra distriktet, ingeniör J. F. Wallin, har rådhusrättens 6:te afdelning i dag afkunnat utslag och frikänt Wallin från allt ansvår, på den grund, att målsegarne icke yrkat ersättning derförel att FfAåten som: lar... .4. . 411 Ietning hlifgit onoda