Aftonbladet – 14 juli 1859, sida 2

blifvit ensam tog naturen ut sin rätt och hon gret bittert. : I Kit får ej veta dettax; tänkte hon, ty då erbjuder hän mig hjälp — penningar. Nej, nej; jag vill inga penningar hafva, ej ens af honom; det skulle minska min rättighet att råda och tillrättavisa honom — makten ätt göra honom godt. Med ett bemödande och en sjelfbeherrskning, af hvilken måhända få i hennes ställning skulle varit mäktiga, återvann hon sin fattning och gick med hastiga steg till gathörnet, der den unge mannen som vanligt väntade på henne. Så länge du dröjt, Nancy! utropade han så snart han fick se henne, och så blek du är! Har någonting händt dig ? Åh nej, ingenting, åtminstone ingenting af särdeles vigtv, svarade bon, i det hon tog hans arm och började gå med hastiga steg. Skola vi gå nedåt torget? frågade han. Nej, Kit. Jag har. ej tillfälle att köpa någonting i-afton; jag tackar dig emellertid för din vänlighet. Detta svar gaf den unge mannen åtskilligt att tänka på. Moses Shadracs karakter var honom väl bekant, och han gick, försjunken i sina tänkar, ända tilldess han med sin följeslagerska hade passerat Westminsterbron. Låt oss gå den här vägen, Nancy, sade han och sökte föra henne framåt BishopsWalk. CER Den unga flickan tvekade. v Hvad! tillade han, frnktar du att anförtro dig till mig? E 3 Att anförtro mig till digl upprepade Nancy. Ack, nej! Jag skulle i sanning vara en bra otacksam varelse, om en enda dålig tanke om dig finge insteg i mitt hjerta. Men det är ej vår vanliga vägb, tillade hon. Nej, men jag önskar tala med dig, fortj