Aftonbladet – 14 juli 1859, sida 2

Konungslighetens offioiella terminologi Vi ha rörande detta ämne mottagit en artikel, som vi här nedan införa, Det är sant, att de anmärkta orden icke ha så synnerligt stor betydelse, men det finnes dock mycket sådant, som, ehuru hvart för sig temligen obetydligt och hörande med till det minst imposanta bland royautens emblemer, dock tillsammans kan bidraga till att underhålla en hop falska begrepp ooh föreställningar. Bland de på en gång vedervärdigaste och löjligaste ord af detta slag är ett, som mani dessa dagar ser temligen flitigt brukas, nemligen högstsalig,. Kan man tänka sig någonting mot religion, anständighet och sundt förnuft mera stridande, än att utsträcka rangordningen på andra sidan grafven, så att konungar, de må ha varit hurudana som helst, göras till högstsaliga, andra furstliga personer till högtsaliga och alla undersåter till simpelt saliga (underligt nog bli grefvar och baroner icke förklarade för väl-saliga eller något dylikt.) Ingen tänkande menniska borde göra sig skyldig till den grofva hädelse, som ligger i begagnandet at dylika termer. I allmänhet förekomma i vår officiella ,fraseologi en hop ord och termer, som häntyda å ena sidan på godtycklig makt, å den andra på underdånigt kryperi, hvilka saklöst kunde bortläggas. I Norge skrifver man öfver alla framställningar och inlagor till Kongl; Maj:t helt enkelt: Til. Kongen, och under inlagorna endast sitt namn. Vi kunna näppeligen föreställa oss, att den som här i landet begagnade samma form, derföre skulle få mindre afseende fästadt på hvad han hade att andraga. Den insända artikeln följer: Vill Bedåktionen af Aftonbladet. Allmänheten bar nu haft tillfälle att genom alla tidningar taga kännedom af de kungörelser, genom hvilka konung Carl den Femtondes uppstigande på thronen tillkännagifves. Många bafva Kärvid icke kunnat undgå att anmärka såsom besynnerligt, att hr statsrådet Ludvig Almqvist, som kontrasignerat och sannolikt äfven författat dessa kungörelser, deruti begagnat ett uttryck, som synes både öfverflödigt och icke fullt riktigt, och hade bordt eller kunnat undvikas. Det förekommer nemligen i den genom rikshärolden upplästa kungörelsen, efter tillkännagifvandet om tillträdet till regeringen, följande: Och tillförse vi oss, att samtliga rikets invånare med all undersåtlig trohet, nit och lydnad oss såsom deras laglige konung och herre tillbandagå.