barn, hvad i all verlden kunde ni hafva att! sälja, som inbringat en sådan summa ? i Min ring och medaljong,, svarade den unga flickan. i Den gamla qvinnan såg högst missbelåten ut; hon förklarade att de borde hafva inbringat betydligt mycket mera. Hon skulle hafva. sålt dem mycket fördelaktigare, om hon fått: förtroende dermed. i Emma blef ledsen öfver dessa yttranden, ; som hon tyckte ljödo bra otacksamt. j Du glömmer,, sade hon, att du är en; främling i London och att den minsta an-; strängning tröttar dig. Jag är säker att du: ej hade lyckats bättre, Rebecka, eller ens så! väln Ni skulle lätt blifvit bedragen, tillade! Nancy. Eller tappat bort penningarne,, anmärkte Kit torrt, och det hade varit en vida större olycka. ! Rebecka rodnade ända till hå:fästet och intog åter tyst sin plats. i Den unge mannen undrade icke längre öfver den ovilja sömmerskan kände för henne: Han erfor redan sjelf samma känsla. i Tveka aldrig att vända er till mig, om! jag kan vara er till någon hjelp, och anse: ig icke oförskämd som ber er häronm, sade g att ni ickej i OmMm 4 Li n dito, svarade den i a Och håde icke at mig så många ro. tillade hon. sorger upphört. m en syster, och Big ff ,så skulle mitt lif a Hon vakade öfver hennes godhet — I i Åck, miss! miss! afbröt henne Nancy. nte så! Just som en sådan här stackare. sv skulle vara i ständ ott göra hågot godt. mma lade sia arm kring hennes hals ochi E