Att hon behöll halsbandet., Behöll halsbandet! upprepade flickan, med en blick af ytterlig förskräckelse. Nej, Kit; en så ond tanke har aldrig fallit mig in. Hur skulle jag kunna misstänka henne för något sådant? Hon har lefvat öfver tjugo år inom det unga fruntimrets familj, delat hennes välstånd och underhålles nu genom hennes arbete. Skulle hon :kunnat behålla halsbandet, och miss Emma är sjuk — nästan endast af brist! Då skulle hon vara ett riktigt odjurb Det finnes många sådane till i verlden, Nancy, svarade den unge mannen torrt. Det är du, som är orättvis nu, Kit. Jag har sett mer af verlden än du. Hur detta kan vara händelsen, förstår jag inte så alldeles, invände sömmerskan naift, då du aldrig varit utom London och Jag kommit ända från Devonshire.x Ja, den saken har jag aldrig kommit att tänka på, svarade hennes följeslagare, som med svårighet återhöll ett leende, Han ombytte samtalsämne; icke derföre att han var öfvertygad — tvärtom; men kanske ansåg han, med nödig försigtighet, attdet tills vidare var en farlig grund att stiga på. fäDen summa som erhållits för de perna öfverträftade så mycket Emma v tan, att den tacksamma flickan nödvändigt ville se Kit och tacka honom den tjenst har visat henne. Den unge i sig lika förlägen vid hennes ta E förut i följd af hennes väns haivitö. Åh, det var ingenting — inte det ringss besvär; mycket glad att kunna tjena n vän till Nancy. Och här äro penningarne,, utropade den sednare, i det hon räknade upp dem på bor det; sju pund, alltsammans i guld, blankt och vackert guld. Sju Pund upprepade Rebecka förut icke rört sig från stolen. Bi som t köra