Ett välment memento för herrar pastorer i allmänhet och erkestiftets isynnerhet. Det har hittills i. erkestiftet och äfven i flera af de öfriga stiften i riket varit sed, att bland sina riksdagsfullmäktige utse en eller flera af stiftsstyrelsens ledamöter. Detta har haft goda skäl för sig. Ty utan tvifvel finnas ock der de största kapaciteter äfven in politicis. Men man bör jemte vården om det allmännas icke helt och hållet förbise ett stifts angelägenheter och bästa. Ty hvad har händt och hvad kan hända? — Stiftschefen måste vara vid riksdagen. Väljes nu tillika domprosten och en eller annan kapitularis derjemte, så kan det i sanning komma att gå vind för våg i kapitlet. Vi minnas ännu huru det gick i Upsala under sista riksmötet; ehuru vi icke vilja upprifva de sår, som nu äro läkta. Derföre, vördade stiftsbröder! så vida I hafven ibland eder några andra ämnesvenner, som för fosterlandssinne, kunskaper och redbarhet förtjena edert förtroende, så låten både domprosten och öfrige capitulares utan afbrott lefva för vetenskaperne och stiftsstyrelsens handhafvande. De behöfvas nog Du sina platser och äro der mera gagneliga. et är tillräcklig uppoffring att vår vördade chef skall så länge vara skild från regementet. Pastor i Erkestiftet.