Aftonbladet – 13 juli 1859, sida 2

———— LL dan blifvit återställd från min sjukdom; och himlen har ;dessutorm skänkt mig en vän.o Ja, som är lika fättig som ni sjelf, ljöd svaret. Att hennes hjerta är godtoch villigt att tjena oss, vet jag nog, men hvad kan hon göra ? j Den snäsiga tony, hvari frågan framställdes, gjorde ett plågsamt intryck på hennes åhörare. Ack, ingenting sade Nancy med en suck. Joy ganska mycket,, försäkrade miss Cheerly. Hennes exempel har lärt mig att förtrösta på försynen och dernäst på mig sjelf. Himlen öfverger sällan dem, som icke öfvergifva sig sjelfva : Ja, Ja; det är lätt att hoppas. och trösta sig vid er ålder,, mumlade den gamla qvinnan, men vid min — hvad harjag att hoppas på ?, På lönen för ett väl användt lif, svarade hennes unga matmor, på den kärlek, som gerna: vill arbeta och dela sin sista bit bröd med ers Misströsta .icke, mih gamla vänx, tillade hon och utbrast i tårar; Gud skall icke öfvergifva oss, om vi förtrösta på bans hjelp. Förlåt mig, mitt kära barn, sade qvinnan och förvred sitt ansigte, som om-hon varit på väg att gråta, men bekymmer: och brist hafva gjort mitt lynne retligt. Ack, ni visste icke hvad nöd ville: säga sålänge er:gode far-lefde. Hvem-kunde tänka, att han skulle lemna oss. i-sådan fattigdom. Nå, nå! Ske Guds vilja S Nancy såg satt hvart enda ord gaf den stackars Emmas hjertasett nytt sår, och hen: nes ovilja för Rebecka Bight ökades. , Jag känner mig mycket svag, tillade den talande re , Hennes. unga matmor förde-henne med milö omvårdnad tillbakatill stolen; sköt fram bordet och ställde mjölken och brödet framför henne.