Aftonbladet – 12 juli 1859, sida 2

sin vältalighet för att söka förmå -Naney att) göra sig sällskap, men alltid förgäfves. Susan, Mary och Jane — unga flickor af hennes bekanta — bjöd han, och de kommo; intet ondt hade händt dem för det. Den lilla sömmerskan kunde emellertid ej rubbas från sitt beslut, och medan hennes dvinliga vänner dansade, fortfor hon att arbeta. Tiden visade att hon gjort rätt. Susan var den första, som beträdde det orättas väg, och Mary samt Jane följde henne snart. Från denna tid upphörde Kit. bedja henne. följa sig, ehuru han ännu själf fortfor att söka dessa nöjen, emedan han fruktade för åtlöje. Det var emellertid en afton i veckan, då inga böner och lockelser af hans kamrater kunde förmå honom att förena sig med dem — lördagsqvällen. Just då klockan slog nio, var han vid Nancys dörr, färdig att följa henne till City, till Shadrae, Aron komp. kontor, hvilka hade en stor handel af färdiggjorda kläder, och åt hvilka hon arbetade; hon uppbar då den usla dagspenningen för veckans trägna arbete. Ofta undrade han, huru det var henne möjligt att lifnärasig med så litet. Hela hemligheten låg i den stackars sömmerskans stränga sparsamhet. En kopp mjölk och en skifva bröd var, icke sällan hennes föda för hela dagen. Kött var ett öfverflöd, som icke var att tänka på, om ej för någon enda gång om söndagen. En gångyoch blott en enda, erbjöd henne Kit att dela hans börs. Vi göra honom endast rättvisa, då visäga att han ej hade den ringaste dåliga afsigt med att göra så, ty han var, som vi förut sagt, af en ädel och god natur och hyste aktning för sin vackra grannes hederliga fattigdom. Men hans tillbud blef så sorgset, så bestämdt afslaget, att han aldrig vågade förnya det. Nancy lärde honom att äfven fattigdomen har sin värdighet. Sådan var den flicka, som tog plats vid miss Cheerlys sjuksäng och som vakade öfver henne med en systers ömma omvårdnad, tilldess febern var förbi och offret för sir