Aftonbladet – 12 juli 1859, sida 2

a —— samt lynne. Säkerligen hade hon fått dessa soda egenskaper, såsom foglarne fått instinkt — för att skydda henne för de tusende faro: och försåt, som i en stor stad, såsom London, på alla sidor omhvärfva den värnlösa ungd.men och oskulden. Många hade sagt henne att hön var vacker, men Nancy log endast åt deras artiga tal och arbetade så mycket flitigare; icke att hon alldeles tvifiade på att de sade sant, ty den lilla spegeln, som hängde öfver spiseln i hennes lilla rum, gaf benne en vink om detsamma, då bon någon gång tog några minuter från sitt nästan oupphörliga arbete, för att ordna sitt. hår, eller ow: söndagarne, då hon klädde sig med mera omsorg, för att gå i kyrkan; en sak som den fattiga sömmerskan sällan försummade, huru länge hon ock setat uppe och arbetat föregående aftonen. Söndagen var hennes enda hvilodaz, och hon använde den så, som den gudomlige lagstiftaren menat: i stillhet, tacksamhet och bön. Om hon hade bröd eller icke till morgondagens frukost, kunde dock ingenting förmå henne att denna: dag taga i sin synål, och hennes föresats i detta fall var så fast, att de, som börjat med. att skratta åt henne för hennes vidskepelse, såsom de tanklöst benämnde den, slutade med att i hemlighet beundra den värnlösa unga qvinnan, som stod så utan vänner i verlden. Vi sade: utan vänner; men vi bedraga oss. Nancy hade en vän — en ung timmerman vid namn Kit Corling, som bodde endast ett hus längre bort. Han var en vacker, kraftfull, ung man, just af denna tidens barn och med goda inkomster, hvilka han, lik mången annan vid hans ålder, använde på sådana nöjen och tidsfördrif, som stodo honom till buds. Vi måste göra Kit den rättvisan, att han icke hade några bestämda laster; men olyckligtvis saknade han fasta grundsatser. Ett par gånger i veckan förde hans kamrater honom med sig till danssalar och ibland på spektaklet. on Vid flera tillfällen hade han uppbjudit hela