se Ve EV Komminister. Rättegångsoch Polissaker. Sjökapten Lindahl och hans besättning. Till fullständigande af vår redogörelse: för hvad som hittills förekommit i det vid rådhusrätten anhängiga målet mellan kapten Lindahl och de såsom fångar hitförda tre man af. besättningen å briggen Magnus, böra vi nämna, att de tre sjömännen, Brennström, Rönnbäck och Laurila, vid ett senare rättegångstillfälle ingifvit en ny skrift, deri de åberopa en mängd personer såsom vittne i afseende på kapten Lindahls beteende, framställa åtskilligaersättningsanspråk mot rederiet samt hemställa till rätten shuruvida det kan tillåtas stadsfiskalen Mellbin i sin egenskap af dylik embetsman och allmän åklagare ott vara ombud uti ett mål af beskaffenhet söm detta, eller sammanstå med den skyldighet att beifra brott, som hans embete tillkommer. De anhålla slutligen att-allmän åklagare måtte i målet förordnas, samt apgifva äfven mot Lindahl, att han försummat att i öfverensstämmelse med sjölagens föreskrifter hålla bön morgon och afton samt att för besättningen uppläsa sjölagens stadganden i afseende på befälhafvares och underordnades skyldigheter och rättigheter. Öfver de preliminärfrågor, dem domstolen har att afgöra med, anledning af hvad sålunda i målet förekommit, afkunnas beslut den 14 i denna månad. Siutligen meddela vi här det hufvudsakliga af den från-svensk-norska generalkonsuln i Amsterdam, R. D. Haoglandt, till kommerskollegium iämnet aflåtna embetsskrifvelse, som ger vid handen hans uppfattning af saken och den ställning han intagit i detta mål och till parterna deri. Hr Haoglandt skrifver: Det förekommer att oenighet uppstår emellan kaptener af svenska fartyg och deras besättning, men har det tills nu ännu alltid lyckats mig att kunna afgöra tvisten, antingen genom förlikning eller genom allvarsamma förmaningar, eller också genom godvillig afmönstring; men i denna bedröfliga sak har jag råkat på ett motstånd från dessa matrosers sida, som svårligen kan föreställas; och hardet förekommit mig som hade dessa tre män å ömse sidor förbundit sig att ej gifva vika för hvad som helst. Åtskilliga gånger har jag besökt dem i fängelset och vid dessa tillfällen på allvarligt sätt gifvit dem att förstå att, deras förhållande mot kapten Lindahl måtte än vara huru som helst, de i alla fall borde börja med att ställa sig konsulatets beslut till efterrättelse, hvilket de emellertid fortfarande och med enhällighet förvägrade. Främmande sjömäf blifva här ofta upphetsade emot deras fartygs befäl af:sloopbagerne (värdar till matrosernas vanliga värdshus); på denna sak utslag hade mången ögonen fästat och skulle man hafva gifvit efter till de alldeles ogrundade anspråk af dessa sjömän, skulle det ganska säkert hafva utöfvat den skadligaste verkan för framtiden och svenska kaptener alltid vara utsatta till förnyande af dylikt oväsende. MHärvarande arresthuset, hvarest martroserna sutto, under briggen Magnus vistelse -härstädes, är inrättadt för att upptaga tills vidare häktadt folk och behandlingen der kan kallas enihvart hänseende mild. -Inför rådhusrättens tredje afdelning har i dag revarit ransakningen angående. det våäld,. som af handelsbokhållaren Osvald Carr föröfvats mot murmästaren Sandgren. Ett vittne afhördes nu å kärande sidan, som intygade att hr Sandgren skulle hafva vridit stadsmäklaren Carre om näsan, innan Carr d. y. med portnyckeln utdelat de åkommor som Sandgren erhållit i hufvudet. Målet änstår till den 25 d:s. — Vid samma afdelning voro skomakaren Olsson och arbetskarlen Roos tilltalade att sis:l. Annandag Pingst hafva under högmässogudstjensten fört oljud . Kungsholms kyrka. Angifvelsen styrktes med 2:ne vittnen, men då de båda tilltalade begärde få inkalla vittnen, så uppsköts målet tills den 25 :d:s, hvilken dag såväl Roos somOlsson ålades inställelse vid hemtningsäfventyr. — En f. d. tandläkare vid namn J. E. Ahlstrand har varit till poliskammaren inkallad, för det han hos flera personer inom Jakobs församling infunhit sig och, under förevisande af en utaf honom författad, enligt hans egen uppgift, särdeles värdefull: och ap; byggelig bok itre delar af andeligt innehåll, med titeln: Ljusets seger,, utbedt sig antecknandet af deras namn åå en lista, som för ändamålet medförts. Det ringa beloppet, 4 rår och 50 öre rmt, som Qtgjorde hans anspråkslösa fordran för det förtjenstfulla arbetet, skulle sedermera blifva genom kyrkoberdens i församlingen försorg afhemtadt, för att åt fattiga enkor samt faderoch moderlöså barn utdelas. Öfverskriften å den medförda subskriptionslistan innehåller också, såsom i går vid polisförhöret upplystes, att han till ofvanuppgitna ändamål ädelmodigt anslagit 500 rdr bko af subskriptionssummanr, -Ahlstrand har vid de tvenne förhör, som härom i poliskammaren varit hållna; förklårat, att Han sökt afyttra sitt arbete i det ofvanuppgifna ändamålet och ingalunda för egen vinning, Till styrkanlet häraf har han företett bevis från tvenne hufvudstadens kyrkoherdar, hvilka intyga att han under oppet af år 1857 till dem hvardera öfverlemnat 50 fär att utdelas bland deras församlingars fattiga. Hvad som föranledt dertill, att Ahlstrand, på sätt nu ippgifvits, blifvit hejdad i realiserandet af sina filanropiska ideer, är den omstähdigheten, att -han, enigt hvad trovärdiga personer intygat, begagnat sig if sanningslösa förebäranden för att vinna äfnämbare åll sitt arbete. En af subskribenterna, ett fruntimner, hvilket öfver detta-senare förbållande i går afiördes i poliskammaten, lat till och med hr Ahlstrand dervid förstå, att hon, som till honom öfveremnat ofyannämnda penningebelopp, gifvit detta, icke ör att komma i besittning af hans sjelfbeprisade opus, utan på det att dessa medel, liksom de förut i listån talrikt antecknade, måtte, i enlighet med Ahblstrands försäkran, komma någon behöfvande till godo, hvartill hon så mycket hellre satte tro söm Yhlstrand tillkännagaf att församlingens (Jakobs och