Aftonbladet – 11 juli 1859, sida 2

sat er genom list och som ni begagnat er af till er egen fördel. Skulle du kunna tro det, Haröld, -fortfor ban, i-uethan vände sig till sin vän: RichardBurg Var af olaglig. börd, och denne man wisste det; ja, icke blott visste det, men samtyckte äfven att plundra mig på mitt arf, drifva mig till brist, armod och död, för att få dela rofvet med sin-förträfflige, samvetsgranne och aktningsvärde wmynäling. Är det väl möjligt. att menskliga naturen kan vara så förderfvad? sade Harold. Jag förvånas icke öfver din tvekän, svarade hans vän, ty de flesta af oss äro klentrogna, första gången vi se masken ryckas af Shycklaren. Se på honom! Jag har gått på Londons gator och-saknat medel till en middag, och han visste det; men verlden, den arma förblindade verlden kallar honom en äratis man. Fans namn står, högt inom affärsverldeti. Hvilken, som ger på dessa grå hår, skulle kunna föreställa sig att de dölja så mycken nedrighet och list! Han har icke ens fattigdomen att anföra såsom någon slags ursäkt för sitt uppförande, tillade han; ty om ryktet söger sant, är mannen rik på jordens usla mull:3— han lider ej brist på något ahnat än verklig heder 0. Jag. vill ersättå Hvad som är förloradt, mumlade den gamle mannen, fullkomligt tillintetgjord af den öppna beskyllhingen. sErsättal upprepade den vredgade arftagaren. Liksom andra tidens narrar, tror han att hvarje orättvisa kan försönas med guld; men deraf har jag redan hög. Gif mig. tillbaka förtroendet till mina medmenniskor. — de förhoppningar och sympatier, som fördom skänkte litvet ljus och glädje. Utplåna-från mitt minne smärtan af tusentals förödmjukel:ser och frestelser, med hvilka själen känpat i !ensdmliet och-brist, till dess att den tätmattad och dödssjuk, vågade egenmäktigt söka